Söta, rara Lars Erik Ludvig Eriksson kommer tyvärr inte att pryda TV-rutan mer. Men jag gråter inte över det. Troligtvis kommer han dyka upp någonannanstans istället.

I forsättningen kommer jag som vanligt att kolla på dubbelavsnitt av Simpsons runt åtta-tiden istället för Idol.

Däremot kommer det att hållas någon slags Loser 2008-turné i några svenska städer, och som jag har fattat det kommer Lars vara en av dessa losers.

Femtonde november i Göteborg.

Kan man fatta att det var precis det datum vi redan hade bokat in att åka till Göteborg?

Det måste vara ett ödets nyck. Typ att det är meningen att jag ska träffa Lars och vi ska bli blixtkära och grejer.

Himla bra planerat, tycker jag.

Kuriosa: Videon är uppladdad av Di Leva-nörden Lyckoljus på Youtube (Nej, det är inte samma person som Bob).

Bloggagratis.se är värsta trashstället. Fuck it.

Varje gång jag går in på sidan för att logga in kan jag se de senast skrivna inläggen, och jag har inte gjort någon djup forskning... Men ibland klickar jag på nån länk. Och jag lovar er, säkert hälften av alla tråkiga bloggar jag klickat mig in på drivs och skrivs av anorektiker.

Nej, jag tar väl i, men det jag menar är att det är snuskigt många tjejer med halvnakenspinkiga bilder på sig själva, röstningsfrågor som "vad är din drömvikt?" och inlägg efter inlägg som handlar om att de måste gå ner i vikt.

Jag skojar inte. Men man kan verkligen seriöst tro att det är en och samma tjej som startat upp typ hundra bloggar om sin omotiverade bantning.

Lägg av med det!

DU BEHÖVER INTE BANTA.

FOR GODS FUCKING SAKE.

Skriv om din vardag istället och gläds åt det som är najs i livet istället för att hoppa rakt in i nedåtkarusellen och mala sönder dig själv till köttfärs.

Alla människor är värda något bättre än att fucking banta.

Jag tänkte så här att om man skaffar ett gymkort så måste man ju arsla sig iväg och utnyttja de surt förvärvade pengarna man kastat bort så de inte hamnar i sjön. Om ni förstår.

Det är väl en god ursäkt för att göra något så snobbigt, löjligt och onaturligt som att gymma. På gym alltså. Styrketräningsgym då. Usch ja.

Men så är det ju det här med att det aldrig känns helt enkelt att dyka upp bland en massa muskelmonster och tro att man ska få plats bland biffarna för att själv lyfta några enkilos-hantlar.

Så det finurliga vore ju om man hade en god vän som kunde hänga med en och göra livet lite enklare. Så att man är två.

Vore det inte bra?

För övrigt gillar jag mysiga hemmakvällar, skogspromenader, god mat, bra musik och jag har dålig ekonomi och ingen akademisk utbildning men jag är snäll, så hör av er! Jag väntar vid min stockeld!

Mvh, Dean.

Idol-Lars är singel! Och så himla gullig är han. Jag tycker att vi två ska ingå partnerskap. Hoppas du läser det här, Lasse! Puss, puss, puss!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Obetingat stimuli kopplas ihop med obetingad respons, från ögats receptorer går signalerna genom en ganglioncell in i axoner som leder i nervtråddar upp till hjärnan, motivation ger riktning och energi åt ett beteende, i hippocampus stannar minnena i upp till en månad innan de är helt insorterade i hjärnans minnesbibliotek, facial feedback innebär att ens eget ansiktsuttryck bidrar till att skapa den inre känslan man förmedlar, stressor är den faktor eller situation som utlöser stress hos en individ, absolut tröskel betecknar det minsta tänkbara stimuli vi kan uppfatta, sympatiska nervsystemet sätts igång vid en krissituation och gör kroppen redo att handla snabbt, psykologi är vetenskap om människors och djurs sätt att uppfatta, uppleva och handla i olika åldrar och sammanhang, människan har en unik kommunikationspotential som bör utvecklas i tidig ålder under den så kallade kritiska perioden.

Blablabla.

Jag anser själv att jag kan en hel del om psykologi nu.

Huruvida mina kunskaper är detsamma som minst 60% rätt på tentamen är dock omöjligt att avögra. Jag hoppas ju att det är så.

Dock är jag osäker på hur processen för hungerskänsla fungerar, vad som menas med de sex komponenterna i en emotion, vad det är för skillnad på gråa och vita nervtrådar, vad de olika delarna i hjärnan har för uppgifter, vad kognitiv ekonomi egentligen innebär, hur jag kan förklara komplex inlärning samt några andra bitar jag inte riktigt har grepp om.

Tyvärr snodde bibblan tillbaka mina lånade psykböcker igår, visserligen var det jag som gick in till stan och lämnade dem, men de hade ju kunnat låta bli att bötfälla mig så hade jag behållt dem en dag till.

Ikväll ska jag stå och baka hundra pajer, eller två egentligen men sak samma. Det är kämpigt nog.

Imorgon blir det eldprov; kommer jag kunna ta mig ur sängen, klä på mig, äta frukost och gå till högskolan innan dagen har gått in i nionde timmen?

Mina försök att komma ur sängen på morgonen är nästan skrattretande. Jag har testat så många olika metoder men ännu inte hittat någon bra lösning.

Imorse ringde klockan vid 9. Jag gick upp ur sängen, stängde av klockan, tänkte att det kunde vara dags att gå upp nu, gick tillbaka till sängen, lade mig ner och sov vidare. 

I drömmen hade jag bestämt mig för att fotluffa runt i Europa. Alltså; gå till fots genom hela Europa. En fullständigt absurd tanke för en normal människa, och svindlande otrolig för min del.

Men så är det när man drömmer.

Jag hade inte ens sällskap på "resan". Eventuellt kunde nån kompis haka på i sista minuten, men än hade ingen visat intresse. Lika glad för det var jag när jag packade min ryggsäck. Tänk, vilka fantastiska benmuskler jag skulle få, ohoj!

Så insåg jag till min förtret att jag nog borde packa ner ett tält, ifall jag saknade sovplats nån kväll. Och med det följer ju sovsäck och kudde, och vips var ryggan proppfull och mycket tyngre än förut.

Någon fotvandring blev det dock inte tal om, jag fick nöja mig med bravaden att jag lyckats vakna och dra mig ur sängen. Alltid en början. 

Idol är opium för folket och jag förstår faktiskt de som blir upprörda av att trotsiga omedgörliga Lars åker räkmacka genom den annars så välputsade och puttinuttiga Idolshowen.
Och med medias fantastiska vinklingar framstår han som en riktig bråkmakare med mål att sabotera hela Idol-konceptet. Vilket han gärna för min del får göra.

I samma stund sitter någon stackare hemma och trängtar efter den plats i förnedringsTV som Lars så fräckt roffat åt sig framför andra mer värdiga sångfåglar. Sådana som aldrig skulle drömma om att driva med programmet eller svära i direktsändning. Sådana som är beredda att putsa fernissan och spela helt enligt manus för att nå framgång och få sjunga technoschlager i Allsång på Skansen.

Dessutom, clownen Lars sabbar inte bara för presumtiva Idol-barn, han lyckas dessutom förstöra det roliga för de andra i showen. Nu när elaka Lasse river loss skygglapparna så att vi tvingas se den smutsgrå sanningen om Idol som pengagirig människofabrik blir det aldrig riktigt lika skoj igen.

Jag förstår att det är upprörande med någon som trampar rakt i klaveret och hittar på sina egna regler.

Usch och fy för sådant. Tacka vet jag Idol-Ola-Sebastian-Agnes-Andreas-Markus-

Marie-Peter-Anna-Sofia-Gustav-Erik-Danny-Niklas-Louise-Klara-Robban-Elin-Benny

och allt vad de nu kan tänkas heta. Duktiga flickor och gulliga pojkar som gråter glädjetårar och ler tandkrämsflin och får spela in låtar som nån annan skrivit och sedan glöms bort.

Det är sann glöd, ska jag säga er.

Jag har en latent vardagstristessöverdoskris. Självklart självförvållad, det är alltid så. Men än så länge är det lugnt.

Jag har haft en trevlig period då jag utan anledning både varit på ganska gott humör och inte tänkt speciellt mycket på någonting. Mycket märkligt, med tanke på all dötid. Ojojoj, jag är faktiskt arbetslös igen. Det är riktigt tradigt. Visst, jag har två småjobb och plugget, men mest är det en massa fri tid som jag använder åt att inte gå ut, inte träffa folk, inte städa, inte plugga. Illa. 

Mamma besitter den fantastiska förmågan att kunna organisera tid. Hon kan bestämma över sig själv och hon har duglig självdiciplin!
Beundransvärt.

Jag ska nämna att hon är frilans och mest jobbar hemma. Sin egen chef alltså. Och hon unnar sig många fikor och träffar vänner också.

Själv har jag inte utvecklat de här sidorna. Än. Det kanske kommer!

Nu flyttar Michelle snart in till stan och jag har lovat mig själv att vi ska ta promenader en gång i veckan. Man måste ha rutiner.

Och jag väntar fortfarande på att min personliga coach ska komma och sparka mig i röven. Ta hand om mig.

Prinsessan i tornet-fenomenet. Jag har accepterat att det är fel att spela offer och att bara du själv kan göra något åt din situation. Sen har jag itne kommit så mycket längre.

Jag ska skaffa ett jobb. 

ams.se nästa.