Mina försök att komma ur sängen på morgonen är nästan skrattretande. Jag har testat så många olika metoder men ännu inte hittat någon bra lösning.

Imorse ringde klockan vid 9. Jag gick upp ur sängen, stängde av klockan, tänkte att det kunde vara dags att gå upp nu, gick tillbaka till sängen, lade mig ner och sov vidare. 

I drömmen hade jag bestämt mig för att fotluffa runt i Europa. Alltså; gå till fots genom hela Europa. En fullständigt absurd tanke för en normal människa, och svindlande otrolig för min del.

Men så är det när man drömmer.

Jag hade inte ens sällskap på "resan". Eventuellt kunde nån kompis haka på i sista minuten, men än hade ingen visat intresse. Lika glad för det var jag när jag packade min ryggsäck. Tänk, vilka fantastiska benmuskler jag skulle få, ohoj!

Så insåg jag till min förtret att jag nog borde packa ner ett tält, ifall jag saknade sovplats nån kväll. Och med det följer ju sovsäck och kudde, och vips var ryggan proppfull och mycket tyngre än förut.

Någon fotvandring blev det dock inte tal om, jag fick nöja mig med bravaden att jag lyckats vakna och dra mig ur sängen. Alltid en början. 

Idol är opium för folket och jag förstår faktiskt de som blir upprörda av att trotsiga omedgörliga Lars åker räkmacka genom den annars så välputsade och puttinuttiga Idolshowen.
Och med medias fantastiska vinklingar framstår han som en riktig bråkmakare med mål att sabotera hela Idol-konceptet. Vilket han gärna för min del får göra.

I samma stund sitter någon stackare hemma och trängtar efter den plats i förnedringsTV som Lars så fräckt roffat åt sig framför andra mer värdiga sångfåglar. Sådana som aldrig skulle drömma om att driva med programmet eller svära i direktsändning. Sådana som är beredda att putsa fernissan och spela helt enligt manus för att nå framgång och få sjunga technoschlager i Allsång på Skansen.

Dessutom, clownen Lars sabbar inte bara för presumtiva Idol-barn, han lyckas dessutom förstöra det roliga för de andra i showen. Nu när elaka Lasse river loss skygglapparna så att vi tvingas se den smutsgrå sanningen om Idol som pengagirig människofabrik blir det aldrig riktigt lika skoj igen.

Jag förstår att det är upprörande med någon som trampar rakt i klaveret och hittar på sina egna regler.

Usch och fy för sådant. Tacka vet jag Idol-Ola-Sebastian-Agnes-Andreas-Markus-

Marie-Peter-Anna-Sofia-Gustav-Erik-Danny-Niklas-Louise-Klara-Robban-Elin-Benny

och allt vad de nu kan tänkas heta. Duktiga flickor och gulliga pojkar som gråter glädjetårar och ler tandkrämsflin och får spela in låtar som nån annan skrivit och sedan glöms bort.

Det är sann glöd, ska jag säga er.