Vi har sett Lars idag, IRL. Han såg inte oss, nej, ingen ögonkontakt.

Det var i Göteborg och inne på Nordstan som hade en jättestor ful låtsasgran och var proppat med folk.

Vi stod längst bak bland alla människor på Idolområdet och gissade på att Lars skulle få flest applåder och skrik. Mycket riktigt.

Jag brölade lite för att hedra Lasses ankomst till scenen. Är inte helt van vid att vrida upp rösten till max och spela hysteriskt fan.

Sen gick vi därifrån och levde loppan i duggregnet. Var på en utställning med fotografen Graciela Iturbide. Bestämde träff med AnnaBäck. Suktade efter chokladbollar, som vi köpte på ett Coop och sedan återvände vi till gallerian för att hitta sitplats för vår fika. Det var svårt för nu var det ännu mera människor.

Det var Lars tur att stå på scenen igen när vi kom tillbaka, och efter det stod vi i en klunga med tjejfans som ville krama Lars och få hans namn skrivet med rosa tuschpenna i pannan. Då stod vi minsann bara två-tre meter ifrån. Funderade på att ge honom den sista chokladbollen men lät bli med tanke på den enorma kö som började bildas.

Sen träffade vi AnnaBäck och gick på promenad och diskuterade det eventuellt åtråvärda i kändissvett. Då sa Patrik "där går ju Lars" och pekade. Eftersom jag inte har någon syn på långt håll utan mina glasögon som jag valt att slarva bort så får jag väl lita på mina vänners utsagor.

Jo, det var ett litet gäng, enligt Patrik var det den nyligen utröstade Robin, en vakt och så Lars med gitarren på ryggen.

Jag vågade inte ropa hej. Ännu mindre springa fram och ropa hejsan, svejsan!

En annan gång, tänkte jag.

Sen skulle vi åka hem och det kändes som att det var mitt i natten. Det var svart ute och det kändes som man haft fullt ös hela dagen om inte längre. Inne i bussen halvsov jag och längtade efter te, tänkte att det är nog bara bums i säng när vi kommer hem, får vänta med teet till imorgon. Tills jag insåg att klockan var lite över fem på eftermiddagen. Helt absurt.

Vid hemkomst var klockan inte ens sju.

Patrik konstaterar det jag tänker; att Lars fanskara nästan uteslutande består av unga tjejer.

Alla utom du och jag, säger jag.

Ja, vi två robusta män, säger Patrik.

Jag går in i ett mer moget och lite snobbigt men avslappnat avgudande av Lars. Inga tjejfasoner. Man vill inte bli en i mängden.

Bara ibland kan man plocka fram den sidan. Som i en diskussion om kändissvett med AnnaBäck tillexempel.

Ps. AnnaBäck ska bli ständappkomiker, hon är roligast och bäst. Ds.