Jag har en ny kärlek.

Jag som alltid har varit starkt emot det stereotypa, trångsynta, plastiga, själlösa programmet Idol; jag har till och med skrivit en visa om Idol där jag liknar det vid en fabrik som kör över alla som inte håller det mossiga popmåttet i stil, utseende och sångröst.

Ja, jag avskyr Idol och vägrar att titta på det, jag tycker det är lika äckligt att sitta och skratta åt "dåliga" och "pinsamma" uppträden i början, som att besudla sin smak med det tillrättalagda, opersonliga och likformiga resultatet av denna karaoketävling.

Men nu. Nu har jag mött mannen som smälter mitt hjärta. Jag är kär i Lars Eriksson från Idol.

Han har inte bara plockat fram den gamla urtöntiga slagdängan Det Börjar Verka Kärlek, Banne Mig, som jag fullkomligt älskar (det är sant, jag minns fortfarande starkt hur jag som liten satt i farmors vardagsrum och var helt betagen av låten som spelades på radio).

Han ger dessutom Idol en sur karamell att suga på med sitt uppseendeväckande framträdande i urgullig ful-utstyrsel och med underbart konstig accent. Och han ser bra ut. Det verkar också som att han valt ut det bästa ur det annars ganska tråkiga utbudet av poplåtar ("Money, Money, Money", "One", "Politik", "Everybody Hurts"). Och han envisas med att sjunga udda, stundtals falskt. Jag fattar inte att han kommit så här långt, men det är ju för all del ett underhållningsprogram. (Kanske är det rent av en konspiration?)

Jag har inte följt Idol den här gången heller, bara fått se Lars på youtube. Nu funderar jag på att börja följa.

Kanske ser ni mig sitta i publiken med en banderoll med en massa hjärtan på. "I love Lasse!"

Det här är min Darin.

Nu kommer skräcken! Hurra, hurra, hurra!

Dock inte till Halmstad, enligt Emmas rapport. Fast man vet aldrig med Röda Kvarnen som inte har koll på nånting.

I lördags såg vi Patrik 1,5 som precis hade haft premiär (!!!). Fint och mysigt och så och väldigt gulligt och najs på alla sätt och vis. Helt enligt förväntningarna.

Sen åt vi pizza på ett ställe som hade färska champinjoner (viktigt!) och på söndagen var vi på galgberget och käkade baguetter och drack te. Värsta helgen.

Ändå längtar jag bort. Jag får dåndimpen (roligt ord) snart. Lyckligtvis är det släktkalas på lördag. Underbart. Och innan dess tenta, förhoppningsvis, så är den saken ur världen.

Och Göteborg helgen efter.

Men iallafall.

Låt Den Rätte Komma In måste jag också gå och se. På bio. Jag har väntat i en evighet. Och jag tror inte att den är lika bra som boken men iallafall.

Ajvides novellbok Pappersväggar läste jag förra sommaren och sen var jag rädd för köttätande ormar i toalettstolen i flera veckor (jag är tjugo år förresten).

Nu har jag inget mer att skriva så adjö igen.

Nu ska jag gå, lovar. Snart.

Jag vill inte fylla min blogg med "idag gjorde jag" och ännu mindre "idag ska/måste jag" för det kan omöjligt vara intressant för någon människa att sitta (eller stå eller ligga etc) och läsa. Fördelen är att det blir korta inlägg (oftast) vilket ökar sannolikheten att någon orkar läsa (jag gillar att använda parentes och ännu mer gillar jag semikolon för då känner jag mig fett smart och det kan ju bara leda till något bra).

Idag lyckades jag inte heller vakna av klockorna. Nej, fel, jag vaknar, men somnar om. Tillåter mig att somna om, skall jag säga.
Trots att jag idag hade satsat på en väcktid som verkade normal och sund att gå upp. Dvs ingen ursäkt som "nej, jag behöver nog sova lite till, klockan är ju bara åtta".

Jag är som ett djur när jag skall vakna. Min psykolog gillar att prata om "djurhjärnan" och det är väl den som är igång på morgonen. Jag har aldrig kunnat vakna. Jag kan till och med använda våld eller skrika för att få stanna i sängen ett tag till.

Enda undantaget är om det är något speciellt, typ idag ska vi med tåget tidigt och åka till nåt kul ställe. Då kan jag mota bort sömnen och masa min ömma, halvdöda kropp upp ur sängen.

Varför är det då så viktigt att gå upp tidigt, när det finns forskarrapporter som pekar på att människor är olika, vissa fungerar utmärkt med tidiga morgnar och tidiga kvällar, andra trivs bättre med det motsatta.

Verkar det här vara en värld som tolererar olikheter? Nej.

Min mamma har intutat i min skalle att det är ohälsosamt att sova för mycket, att äta näringssfattig mat, att ha stökigt omkring sig samt att aldrig motionera. Tänket finns med mig hela tiden och alstrar lite ångest. Ångest är tyvärr förlamande. Jag har aldrig förstått mig på det där med "positiv stress". För mig finns det inget sådant, isåfall kan man väl kalla det "energikick" eller nåt, Stress är bara hemskt.

Men största anledningen till att jag behöver komma upp innan tio på morgonen är att Patrik vill sova på kvällen. Då passar det sig inte att jag är pigg. Men jag kan väl hitta på nåt själv och komma till sängs senare, tänker man då.

Men vad skulle jag hitta på? Att gå ut på kvälls(/natt)promenad har aldrig varit accepterat någonstans (det är livsfarligt!!). Titta på TV är trååååkigt. Sitta vid datorn för för mycket oväsen (har alltid fått höra att jag trycker så hårt på tangenterna, det är förresten samma sak när jag skriver; hårt tryck). Jag har tyvärr inte skaffat nån trädlös dator än så jag kan smyga ut och skriva i vardagsrummet. Haha, trådlös menar jag.

Dessutom blir man pigg och onyttigt upphetsad (obs: när jag använder ordet upphetsad menar jag aldrig sexuellt. Isåfall hade jag skrivit kåt).

Och så vidare.

Därför måste jag sova kväll och vakna morgon, oavsett vad min hjärna och kropp önskar.

Nu måste jag däremot fixa ett medlemsskap i Kåren så att jag har en liten chans att tenta av första delkursen på lördag.

Adjöss, adjöss, jag far till sjöss! (I wish)

Löjligaste problemet är löst.

Inget ljud på Youtube. Överallt annars funkade ljudet, men inte på youtube. Jag trodde jag skulle dö: förutom alla mina skivor och kasettband och radio och i-poden och myspace är youtube min enda musikkälla!

Vi letade febrilt efter en lösning på google, kom till slut in på ett forum där någon kommenterat problemet med frågan "det är inte så enkelt att volymen är neddragen till noll på youtube?"

Jajamän!

Nu är ljudet på igen och jag är glad.