Jag har en latent vardagstristessöverdoskris. Självklart självförvållad, det är alltid så. Men än så länge är det lugnt.

Jag har haft en trevlig period då jag utan anledning både varit på ganska gott humör och inte tänkt speciellt mycket på någonting. Mycket märkligt, med tanke på all dötid. Ojojoj, jag är faktiskt arbetslös igen. Det är riktigt tradigt. Visst, jag har två småjobb och plugget, men mest är det en massa fri tid som jag använder åt att inte gå ut, inte träffa folk, inte städa, inte plugga. Illa. 

Mamma besitter den fantastiska förmågan att kunna organisera tid. Hon kan bestämma över sig själv och hon har duglig självdiciplin!
Beundransvärt.

Jag ska nämna att hon är frilans och mest jobbar hemma. Sin egen chef alltså. Och hon unnar sig många fikor och träffar vänner också.

Själv har jag inte utvecklat de här sidorna. Än. Det kanske kommer!

Nu flyttar Michelle snart in till stan och jag har lovat mig själv att vi ska ta promenader en gång i veckan. Man måste ha rutiner.

Och jag väntar fortfarande på att min personliga coach ska komma och sparka mig i röven. Ta hand om mig.

Prinsessan i tornet-fenomenet. Jag har accepterat att det är fel att spela offer och att bara du själv kan göra något åt din situation. Sen har jag itne kommit så mycket längre.

Jag ska skaffa ett jobb. 

ams.se nästa. 

Idag kommer jag inte på någonting alls att skriva men jag tyckte ändå att jag skulle uppmärksamma att USA har vågat välja fram Barack Obama till president. Härligt. Jag var riktigt nervös igår kväll, för att inte tala om imorse när jag satte på datorn. Men nej, folk hade inte chickat ur och röstat vit gubbe i sista minuten.

Och hej då, George W Bush!