Jag är så fruktansvärt rädd för att bli vuxen. Och jag vet att jag inte kommer undan. Jag har inte en chans.
Sakta suddas allting ut. Omärkbart tar livet slut.  Blodet rinner alltjämt i mina jävla ådror men till vilken nytta. Om det inte finns någonting kvar menar jag. Om det bara fanns tomrum där man hoppades på något stort. Om man slutade drömma.

Jag har inte ett skit att skriva men jag skriver iallafall.

Om livet var som i min drömda regnbågsdal så skulle jag sätta mig på ett tåg och resa långt bort, ända bort till Indien eller Afrika eller nåt annat ställe. Kanske någonstans där det regnar så jag får söka skydd i ett skjul. Där skulle jag bo tillsammans med ett lejon och varje morgon skulle jag gå ut och bada och simma i en flod som rinner förbi mitt lilla skjul. I timmar skulle jag simma där, tills jag blev en silverglänsande fisk och mina tankar fylls av osmos och kosmos och lera och sand. Tralala.

I min drömda regnbågsdal.

Kärleken är fullständigt sönderpepprad av rätt och fel. Skotten kommer från alla håll. Ändå dör den inte, blodig och söndertrasad envisas den med att fortsätta ömsom plåga och ömsom fylla människor med livslust och energi.

Jaja. Min romantiska sida tittar fram. Den gör det ibland.

Men det jag hade tänkt klämma fram här är att det är märkligt att vi har satt upp regler för kärlek, och att dessa regler fortfarande sitter i trots allt.

Det finns kärlekar som inte räknas.

Och det finns kärlekar som målas på väggen trots att de inte är och är något annat.

För rätt ska vara rätt, för fan. Man skall hålla sig till reglerna.

Så här säger regelboken:

Man kan inte bli kär i nån man aldrig träffat IRL. Har man chattat i tre år och vet allt om varandras innersta tankar och känslor, så kan man inte vara kär.

Man kan inte heller bli kär i en idol. Det är ingen riktig kärlek.

Tycka om, ja okej, det kan vi gå med på. Men kärlek - nej.

Däremot kan man träffa en person i tre sekunder och bli störtkär.

DET räknas. Det är dessutom höjden av romantik. Det betyder liksom att man är menade för varandra (Gud har typ pekat ut det) och man måste gifta sig och bli lyckliga i alla dagar tills döden skiljer oss åt.

En annan grej som inte funkar är att vara kär i många samtidigt. I de fall det förekommer rör det sig om barnsliga fantasier som växer bort med åldern, eller nåt slags radikalrelationsanarkism, och då måste man vara indoktrinerad lesbisk radikalfeminist eller nåt slags skäggig fundamentalist från nån kvinnoförtryckarstat.

All kärlek som inte är baserad på verkliga möten är för övrigt barnslig kärlek. Och barnslig kärlek är en övning inför Äkta Kärlek. Om vi blundar och önskar hårt så är homosexualitet också en övning inför Äkta Kärlek.

Det är märkligt med kärleksregler. Huggna i sten. Århundraden av tradition kan inte ha fel. Gud har sagt, jävligt mycket har Gud sagt men någon måste bestämma vad som ska räknas.

Förnuftet, jag tror det kallas så, babblar på om vad som är hälsosamt och inte, medan benen går av sig själva och hjärtat går boxningsmatch - knock out, ett två tre, förnuftet är uträknat.

Förnuftet snackar skit. Förnuftet har lyssnat för mycket på andra - vem det nu är.

Kärleken är mycket.

Endorfiner och grejer, jag har inte läst så mycket om den biologiska processen bakom, men knas är det. Ännu mera knas att tro att dumma, bångstyriga känslor kan anpassa sig till det civiliserade samhället - nej, jag menar - att det skulle vara meningen.

För det går, absolut, att anpassa sig. Som att packa ner allt sitt inre geggamojs i en för liten resväska, pressa på, dra i dragkedjan, ggnnnghh! - sådär, nu ligger ni still. Hoppas inte dragkedjan pajar nu så att en massa skit sticker ut, det blir så pinsamt inför alla andra som står på perrongen och väntar på ett tåg som aldrig kommer.

Jag vill inte ha kärleken.

Hej då, flyg iväg som en luftballong, kom inte hit, jag har nog med mitt! Att hålla tankarna i styr, att få mig själv att gå ihop.

Hej då, kasta sig ner för berget, hej då, hoppa på tåget, resa långt bort, försvinna. Kommer den ifatt mig ändå?

Kärlek är galenskap. Kärlek är en sjukdom.

Skjut den.