Alla inlägg under november 2007

We

Av Dean - 26 november 2007 21:55

Man måste ta chanser. Man måste våga saker.
Okej.
Vad har jag vågat på sistone?
Jag har vågat tacka ja till en lägenhet. Jag kommer våga flytta hemifrån om en knapp vecka.
Jag har vågat jobba med nåt jag aldrig kunnat drömma om; miljöpolitiska föreläsningar för gymnasieungdomar. Det är stort. Tack Elena. Jag hade aldrig nappat om inte du knuffade dit mig.
Jag har vågat prata mycket i telefon. Inte jättemycket, men en del. Minns i våras när jag skulle ringa Hemtjänsten om jobb, och jag satt och grät för det kändes så jobbigt.
Jag har vågat stå på stan med en pärm och hoppat på folk för att värva dem till Svenska Afghanistan-kommitén. Jag hoppade av efter en gång för att det var obehagligt, men JAG VÅGADE.
Nu undrar Patrik om jag vågar spela in en låt i Roberts studio.
Det vete fan. Jag skall grubbla.

Idag har varit en speciell dag. Jag har stått öga mot öga med högermänniskor. Egoister. Blåhjärtan. Förlåt mitt språk men det är fan ingen överdrift. Äkta egoister. Dom finns. I massor. Desvärre. Det är inte för inte vi har fått ett gäng krattor i regeringen, med Reffsan i toppen.

Vi hade tre pass a åttio minuter idag, tre olika klasser.
Först en klass med bara killar, som kunde hålla låda, men dom kunde faktiskt lyssna lite grann ibland också. Bra med folk som pratar, fast det är lite trist att se att killar är så förskräckligt rädda för att vara seriösa. Det skall flamsas och skämtas och brölas, vill en kille ha nåt sagt måste han lägga fram det som ett skämt för att inte framstå som.. jag vet inte vad. Kvinnlig?

Nästa klass bestod av två killar och en tjej. En helt annan ljudnivå förstås, och lite knasigt att var två där framme och tre bak i klassrummet. Men det gick ju bra. Upplägget fungerade med presentation av oss, projektet, deras egna presentationer med namn intresse och vad de gör för miljön, lite om överkonsumsion, lite växthuseffekt, lite konsekvenser, lite problem, lite diskussion, lite lösningar, lite filmklipp och så vidare.

Sen fick vi lunch på skolan. Jag fick prata i telefon med kocken som läste upp ingredienser i kikärtsbullar och palsternackspinnar. Ingen mjölkprotein, så vi besökte matsalen och Elena åt en vit fläskkorv med potatis. Samtidigt som hon diskuterade konsumentmakt med en lärare som totalt saknade kompetens för diskussioner.
Ibland är det så, att folk anser sig ha vunnit om de inte yppar ett enda argument utan bara säger Nej eller Jaså du och drar ett skämt och sen hej då.

Tredje klassen då. Jag hade fått höra att de läst en del om hållbar utveckling och hur man kan spara energi, så jag förväntade mig en kunnig och engagerad klass.
Kunde inte haft mer fel.
Vi började som vanligt med "Hej vi heter blablabla och kommer från ABF som är blablabla och nu vill vi att ni presenterar er med namn, vad ni gör på fritiden och vad ni gör för miljön"
Det "värsta" svaret vi har fått på den frågan är typ "Ääh, jag gör nog inget..." vilket lätt kan bemötas med "Jamen du kanske cyklar ibland eller sopsorterar", bara för att få dem att känna lite hopp och att de är lite duktiga.
Nu fick vi lite annorlunda svar.
"Jag super. Hehe."
"Jag kör bil. Hehe."
"Min moppe är inte bensinsnål. He."
Okej, tänkte vi. Okej, skojigt hörru, humor på hög nivå men nu kör vi.
Okej, babbliga, stöddiga killar i grupp. Okej. Men det går nog bra ändå.

Hela vårt upplägg, som jag beskrev kortfattat tidigare, fick vi lägga åt sidan.
Det var inte tal om nån föreläsning, frågetävling eller filmvisning, och det var definitivt inte tal om "Nu tänkte vi att NI skulle få komma med förslag på vad man kan göra i vardagen!"
Det var diskussion för hela slanten. Alla taggar utåt från klassen.
Två unga representanter från Arbetarnas BildningsFörbund debatterar om allas ansvar i klimatfrågan, mot Moderater Utan Ansvar (parafras på Läkare Utan Gränser).
Diskussionen handlade om ifall vi bör göra något eller ej.

ABF: Vi bör göra något
MUA: Vi ska inte göra ett skit
ABF: Vi suger ut fattiga länder
MUA: De måste vara fattiga för att vi ska kunna vara rika. Vill ni att vi ska bli fattiga istället?
ABF: Nej, det har vi inte sagt. Men det måste väl finnas nåt mittimellan. Det är bra med rättvisemärkt för då får folk bra betalt och skyddskläder och bra arbetstider etc
MUA: Jag vägrar betala fem spänn mer för rättvisemärkta grejer
ABF: Det är bra med ekologiskt eller KRAV-märkt, för då släpps det inte ut gifter när det odlas etc
MUA: Vi kan inte göra nåt, vi har inte råd
(En av killarna nämnde att han hade snott fyra tusen av sin mamma för att köpa en ny mobil, hon hade inte märkt nåt. förf. anm.)
ABF: Man kan köra mindre bil
Kille från MUA: Man ska stoppa kolkraftverken och satsa på kärnkraft, det är mycket viktigare. Bilar är en sån liten del så det märks inte.
(Den här killen tjatade som fan om att vi skulle stoppa kolkraften, och vägrade anse att det fanns andra problem. I hans värld utgör kolkraften 100% av problemet med klimatkrisen.)
ABF: De som syr våra kläder har oftast väldigt dåligt betalt och sliter hårt och dom bor på fabriken
MUA: Det är ju bra att vi köper det dom producerar så att de iallafall får lite pengar
Kille från MUA: När jag var och golfade i Australien så kom det en neger och ville ha tio spänn för att dra min golfvagn. Det är väl bättre att jag ger honom tio spänn för det än att låta bli.
ABF: Jamen om man istället köper rätvisemärkt...
MUA: Jamen alla har ju inte råd, det är för dyrt, om vanliga produkter försvinner så har inte folk råd att handla för det är för dyrt
(Så hjärteskärande solidariskt med de lågavlöande i Sverige)
ABF: Jamen priset sjunker ju
MUA: Det går för långsamt. Alltså det är ju bara så att ekonomin styr
MUA: Skulle inte ni prata om miljön? Ni har ju bara pratat om fattiga människor
ABF: Men man kan ju köpa miljövänliga produkter
MUA: Vi kan inte göra nåt
ABF: Jo vi kan göra något, konsumentmakt...
MUA: Varför tjatar ni på oss, USA är värre
ABF: Ja, men om alla levde som Sverige skulle det behövas trejordklot till
MUA: Kina är värre
ABF: Därför måste vi vara en bra förebild när de utvecklas
MUA: Sverige är så litet, vi kan inte göra nåt, USA är värre

Nu kommer väl någon tänka att jag är fruktansvärt orättvis och har skrivit om hela konversationen till vår fördel.
Nej. Det har jag inte.
Killen hade snott 4000 spänn för att köpa en mobil. De skröt om att de körde bil och moppe. Killen som golfade sa inte en mörk kille, han sa en neger. De sa upprepade gånger att de inte kunde, och framförallt inte ville göra något. De tyckte seriöst att det inte fanns något problem, och om det fanns något så var det inte deras problem eller ansvar. En kille sa att KRAV-märkt är äckligare än vanlig mat. När vi drog ett enkelt exempel med rättvisemärkt kaffe, som vi pratat om, jämfört med vanligt "dåligt" kaffe, som är fem kronor billigare, svarade de att de självklart hade valt det billigare.
En kille sa minst fem gånger att om man ville göra något för miljön skulle man låta bli att rösta på Miljöpartiet. Vad man skulle rösta på istället ville han inte säga.
Det var hans tips på vad man kunde göra, eller hans uppmaning. Det bästa man kan göra, eller det enda man skall göra, är att INTE rösta på Miljöpartiet för de vill ha bort kärnkraften.

Det var den klassen. Elena var röd på halsen och smärta i hjärta efteråt.
Hon besitter både empati och samvete, dessa besvärande egenskaper som hindrar oss från att leva i den enkla och egocentriska verkligheten, som våra vänner i MUA.
Vi gick på café efteråt, för tåget hade precis gått och nästa skulle dröja en timme.
Där hände det en dum sak. Jag har tvekat mycket att skriva om det här men jag gör det ändå. Man får stå för sina synder.

I disken stod en så kallad Veggimacka. Den innehöll soltorkade tomater, oliver, sallad, paprika, lök och fetaost. Det fanns bara en kvar så jag frågade om de var på väg att göra nya. Och om de isåfall kunde gör en utan ost.
Servitrisen frågade om jag kuden peta bort osten, och tillade sen:
"Eller tycker du väldigt illa om den osten?"
Jag sade Ja.
Jag sade inte Nej, jag är vegan, det är därför.
Jag var en stor tönt.
Sen lade jag inte till Kan ni göra den utan smör också, för jag är vegan och det är mjölk i smör.
Nej. Jag nöjde mig med Ja, precis, jag tycker illa om ost.
Jag var medveten om att min smörgås antagligen skulle bredas med smör där ute i köket. Jag visste att det itne skulle vara något besvär för servitrisen att hoppa över smöret.
Men jag teg.
Feg-teg.

Kan någon gissa vad som var på min macka när den kom till mitt bord?
Ingen fetaost, nej.
Men ett fett lager med philadelphiaost.
Det var ingen idé att försöka pilla bort. Det var bara att hålla god min och äta mackan.
För att ingen skall missförstå mig vill jag poängtera att problemet i situationen inte var att jag fick göra ett undantag. Jag har gjort undantag förut. Senast i fredags, på farmors åttioårskalas, proppade jag i mig syltkakor.
Jag tror ni förstår-
Problemet var förstås att jag fortfarande är så jävla FEG att jag inte kan nämna att jag är vegan ens när de ända skall bre en specialmacka åt mig.
FEG FEG FEG FEG FEG FEG.
Jag begriper inte hur det kan vara så.
Vad är jag rädd för?
Under mina två (?) år som vegan har jag knappt mött en negativ reaktion. Folk har frågat förstås, varför, vad jag äter, om jag får i mig tillräckligt och så vidare.
Jag har svarat artigt.
Ingen har varit upprörd eller föraktfull, ingen har kontrat mig eller tyckt att jag är en naiv idiot.
Kankse är det just det som är problemet, att jag inte mött några negativa reaktioner, så att jag vet hur jag kan ta dem. Det okända är ju ofta det mest skrämmande.
Men fan. Skärp mig.
Jag har ett nyårslöfte att skriva upp på listan. Jag älskar nyårslöften, jag älskar personlig utveckling.

Man måste våga saker. Våga stå på sig är ju jävligt bra för självkänslan.
Nu orkar jag nog inte skriva mer ikväll, hade planer på en insändare om den Allmänna Dekadansen, men inte ikväll.
Och så måste jag besluta mig om jag vågar sitta och lalla i en studio. Tveksamt.

Av Dean - 26 november 2007 20:13

Hahaha, när jag loggade in precis var specialkoden KUNT. Cunt! Hähähä skojigt då.

Av Dean - 25 november 2007 14:04

Jag tycker att jag borde skriva nåt. Speciellt nu när det händer stora grejer.Att skriva är också en slags terapi, att tänka på och prata om det som känns svårt.Idag är jag inte på humör. Om det beror på att det är Söndag, eller något jag har ätit, eller kanske för lite/för mycket sömn... Jag är inte en hurtbulle idag.Det kan förstås vara stress. Stress kan förlama.Stressen över att jag kanske om mindre än en vecka trallar runt i en helt annan lägenhet, med helt andra möbler och en annan miljö. Brist på pengar inför en sådan omställning stressar mig. Att helt abrupt lämna hemmets vrå och bli sambo, osäkerheten och mina ambivalenta känslor stressar mig.Vetskapen att jag byter ut något bra mot något plötsligt och framhastat stressar mig. Tanken att jag är van vid att mamma betalar allt, och att jag i framtiden kommer få tänka ekonomiskt varje gång jag handlar bröd eller burkbönor stressar mig.Ovissheten om ifall jag kommer att trivas eller inte i lägenheten, med Patrik, med att ta eget ansvar, med att vara utan mamma etc. stressar mig.Medvetandet om att vi så gott som har bestämt oss och tackat ja, att det är världens chans som inte kommer igen, samtidigt som mina vänner säger att Känns det inte bra så gör det inte, stressar mig.En mängd andra saker i samband med lägenheten stressar mig också.Så här är läget:Tommy och Sandra flyttar till Stockholm och vill hyra ut sin tvåa till oss i tre månader, vill vi fortsätta sen så får vi nog hyra i andra hand. Känner vi att det var jobbigt och gick dåligt och vi inte vill fortsätta så åker lägenheten ut på marknaden igen.Det är världens bästa chans att testa på samboliv utan att vara bundna för all framtid.Nackdelen är att vi inte tjänar storkovan precis samt att vi måste bestämma oss fort som fan. Det kom så fruktansvärt plötsligt, jag har inte hunnit längta precis.Idag, närmare bestämt om en kvart, ska vi kolla på lägenheten. Och jag skall genast gå härifrån så att jag kommer i tid.Adjö sålänge.

Av Dean - 20 november 2007 14:31

De ringde från ett jobb.Hörde ni?Alltså:Ett jobb. Som jag har sökt.Ringde upp mig. Nu. Precis.Alla kanske inte inser det ovanliga i att ett jobb man har sökt faktiskt hör av sig, så snart efteråt också (det vara bara någon vecka sedan jag sökte det).Jag är övertygad om att de få som läser den här bloggen iallafall har ett hum om hur stort det är.Men, jag lär av Patrik. Värsta kontakten med ett blivande jobb kan leda til ingenting.Det gäller att vara hårdhudad när man söker jobb.Inte vara lättlurad, inte drömma för mycket, tro för mycket. Men inte heller ge upp utan vara envis och tro på sig själv.Inte vara för angelägen och underlägsen, men inte heller tro att man är något.Hursomhaver. Caliptus ringde mig och undrade om jag kan börja redan på Fredag, provjobb alltså. Vilket jag inte kan eftersom min fina farmor fyller åttio år och sällan att jag nobbar farmor för ett jobb.Nu undrar förstås alla mina en till två bloggläsare vad det är för jobb jag snackar om. Jo, det här jobbet har jag sökt helt seriöst (jag söker väl aldrig jobb oseriöst men kanske med mer eller mindre emfas) och det går ut på att ett företag vill få sålt sin nya matvara, och då står jag och lagar till den och bjuder butikskunderna.Mindre kul att steka köttbullar men helt okej när det är grönsakspytt eller vad det nu kan bli. Och framförallt, nöjda och glada människor som är ytterst tacksamma för smakproverna. Vad är bättre än glada människor?Jag håller tummar och stortår och lyssnar på en gammal skiva från Annie med Patti Smith, Bob Hund, Björk och en del annat.

Av Dean - 12 november 2007 18:36

Min tid på arbetsförmedlingens praktikkurs är slut. Idag blev min sista dag.
Fredag räknas inte, det lät på B-O och Maria som att det skulle kunna vara något slags avskedspartaj, det var inte något uttalat men tillochmed jag kan uppfatta vissa vinkar ibland.
Imorgon ska jag föreläsa i Varberg, och på onsdag, och på torsdag ska jag också föreläsa. Jag kämpar och lever efter mina principer men lika säkert som att världen aldrig kommer att bli rättvis och god, tror jag att vi är dömda att gå under och det är kört. Rent teoretiskt går det att stoppa klimathotet men det kommer inte att hända. Det går inte tillräckligt snabbt, det är inte tillräckligt många som engagerar sig, folk gör inte tillräckligt mycket, det är inte tillräckligt ekonomiskt intressant.
Idag stod jag och kokade quinoa och lyssnade på rix fm och som vanligt var det reklamradio. Då hörde jag en röst som sade Flyg billigt till fjällen!
Det rörde sig alltså om de svenska fjällen, och då blev jag så förbannad att jag vrålade ett stort och menande NEEJ! Förbjud de förbannade inrikesflygen! Hur kan man bara göra reklam för sån skit?
Flyg hamnar inte riktigt, men i närheten av samma fack där jag placerar stadsjeepar och rökning, i det totala Hatfacket - utan förmildrande omständigheter.
Flyg hamnar inte riktigt där eftersom det har vissa förmildrande omständigheter, tyvärr. Finns det inget annat rimligt sätt att ta sig till en plats så är det ju inte så mycket att göra.

Men nu ska jag äta min sallad och min för lilla mängd quinoa, sen blir det två avsnitt Simpsons med Patrik.

Av Dean - 6 november 2007 10:01

Maria (vår ledare):

- Hur går det Kalle? Går det framåt?

Kalle:

- Nej det kan jag inte påstå.


Det är bra. Man ska vara ärlig.

Ärlig. Ärftlig. Ärtig. Hjärtlig. Ätlig. Härdig. Ihärdig. Härlig.


Idag ska jag cykla hem till Patrik och baka bröd när kursen är slut.

Det är gött att sluta tidigt.

Jag har sökt ett vårdjobb på handikappboende i Varberg, chansen

att jag får det är inte Mount Everest-hög.

Jag vill inte ha ett jobb. Just nu känns det så.

Antagligen ligger det till så att jag gärna skulle ha ett jobb eftersom

det finns många fördelar med att jobba; exempelvis får man pengar

och blir godkänd av samhället och slipper gå på onödiga kurser.

Men det vore lögn att säga att jag skulle ge min högra lilltå för ett jobb.

Jag vill inte lägga ner hela mitt liv på att kanske nån gång få ett deltidsnatt-

jobb på mcdonalds.

Jag är en människa och jag har ett liv och även om det för många andra är

viktigare att jag bortser från mitt liv och ägnar all min tid åt att hitta den

gyllene skatten - dvs Jobbet, så är det viktigaste för mig att jag mår bra

och tar vara på den tid jag är vid liv.

Ha i åtanke att jag växt upp i en egoismens värld, och därmed påverkats

till att strunta i regler, en laglös ungdom är jag sannerligen.


Apropå detta så skulle jag hört av mig till Arbetsförmedlingen för lääänge sen och utvecklat min rapport om sökta och påbörjade jobb.

Det har jag inte gjort.


Det bästa vore kanske att försöka få körkort - ett helvetes jobb, men några

fler jobb skulle det finnas att söka sen.

Men jag vill inte ha ett jobb som kräver körkort och tillgång till egen bil.

Jag vill inte sitta och köra bil om dagarna, VI MÅSTE ÄNDRA PÅ VÅR

LIVSSTIL OCH FÖRBRUKA MINDRE VÄXTHUSGASBILDANDE BRÄNSLE, och jag

vill inte bidra till ännu mera miljöförstöring.

Ja, det är fegt att bara låta bli saker och tro att det gör världen bättre,

alla vet inte, alla förstår inte, alla kan inte avstå, jag vet, okej.


Det känns hopplöst. Vi behöver en radikal förändring av hela världen,

hela tellusbefolkningens livsstil behöver konstrueras om.

Är det möjligt? Är det möjligt att genomföra en global grön revolution?

Är det möjligt att få människor att avstå från saker, att göra sin tillvaro

annorlunda, att testa nya vägar, att inte göra som man alltid gjort?

Är det möjligt att få homo sapien, vars psykologiska system följer regler

och vanemönster som belönas med trygghetskänslor, att lämna bilen på

gården och gå och sätta sig i en buss bland en massa främmande människor?

Är det möjligt att en människa frivilligt väljer Svensk potatis istället för

utländsk tomat, enbart på grund av vetskapen om hur dessa båda grödor

påverkar miljö och natur?

Är det möjligt att alla människor i en matvarubutik går med samma

tankebubbla svävande över huvudet, där det står:

Varifrån kommer den här varan? Har den fraktats långt? 

Är den besprutad? Har den som producerade den fått bra betalt?

Istället för den vanliga hysteriska jakten på Billigt.

Jag tvivlar.


Det går att se förändring. Det finns tidningsartiklar och intervjuer, jag

träffar människor som är medvetna och engagerade, varor och butiker som

inte funnits förut dyker upp och efterfrågan finns.

Men det går långsamt.

Kolonialism och slavhållning tog sin början på fjortonhundratalet, och

utnyttjandet pågår än idag.

Det är toppen om en av tio väljer kravmärkt, om en av tio struntar i bilen och åker buss, en av tio låter bli kött, en av tio väljer miljövänlig el.

Men ärligt talat, miljöproblemen har funnits länge, de sniglar sig inte fram

utan kan hipp som happ visa allvarliga resultat som ingen var beredd på.

Det händer nu. Inte om hundra år. Glöm hundra år. Glöm barnbarn eller

framtida problem.

IDAG, gott folk. Varsågod, översvämningar, orkaner, torka, utrotade

djurarter, utflippade ekosystem, smältande is. HÄR. NU.

Är det någon som inte förstår så räck upp handen.


Hur fan ska vi ta död på billighetshysterin, den fria (fega) viljan,

maktlösheten som alla känner och som bidrar till inget resultat alls?

Jag tror inte på kapitalismen. Marknaden har fått leka ett bra tag nu

och i snigelfart har den lyckats leverera en rutten kravbanan. Tack så mycket, men det räcker inte.

Bilindustrin exprimenterar med förnyelsebara bränslen, men om ingen

frågar efter det så kan dom hålla det för sig själva i femtio år till.

Det finns ju en möjlighet. En teoretisk möjlighet. Jag lovar att det finns.

Om alla människor ur djupet av sitt hjärta ville förändra, stoppa klimathotet

och miljöförstöringen, det skulle gå.

Forskare skulle sätta igång att slå sina sprillande skallar ihop och upptäcka

mängder av lösningar. Vätebränsle, återvinning av sopor och avföring,

grön el für alle, utökad kollektivtrafik, ekologiskt producerad mat.

Tänk, vi skulle kunna minska energiförbrukning och utsläpp i ett smack!

Om alla gick ihop alltså.

Men ingen vet hur. Fortfarande är vi bara en och en och en och en och

begriper ingenting och tycker att just jag gör nog ingen skillnad.

Det är nog Reinfeldts fel. Eller EU. Eller Paris Hilton kanske. Bush förstås.

Så länge Bush finns behöver jag inte göra något för han är värre.

Det var inte jag som började.

Det är inte mitt fel att det finns krig och elände och våldtäkt, skyll inte på mig för då blir jag ledsen och KRÄNKT.


Så vems är felet? Gud?

Jaha, okej, då ber vi till Gud och säger

Snälla Gud lös de här problemen så är du gullig.

Inget hände. Men Reinfeldt då?

Dumma Reinfeldt varför gör du inget, fy vad du är dum!

Nähä, inget hände där heller.

Men vad säger Gud? Och vad säger Reinfeldt?

Gud säger: Hallå där nere, har ni glömt att jag gav er egen vilja för hur

länge sen som helst, när ska ni ta eget jävla ansvar? Jag kan inte vara

pappan som betalar hur länge som helst, jag har tröttnat på era dumheter, och förresten har jag andra projekt på G nu så stör itne mer. Lär er ta eget avsvar.


Oj!


Vad säger Reinfeldt då?

Han säger: Vi lever faktiskt i en demokrati, och om jag förbjuder er att åka

bil så blir det ramaskri, jag har en jävla massa att göra och ni kan kritisera

mig om ni vill men gör det med lite omdöme, snälla nån.

Sa han att vi lever i en demokrati? Åhå, han menar att vi ska rösta på nån

annan nästa val om tre år.

NEJ, säger Reinfeldt, jag menar för fan att demokrati pågår här och nu och

varje dag och det är ni som styr, också.

När du köper en vara, så röstar du för den. Det är också demokrati.

Röstar du för barnarbete, miljöförstöring, långa transporter, gift på

plantagerna, ja, då är det upp till dig. TA DITT JÄVLA ANSVAR.


Nu vet jag inte om Reinfeldt skulle uttrycka sig så, antagligen inte för han

är politiker, och politiker liksom lärare tror att riksdagshuset, respketive skolan, är hela verkligheten.

Men det pågår saker utanför. Ser du inte dig själv? Ser du inte hur du står

där och blundar för alternativen?

Allt är så besvärligt och då är det lättare att skylla på någon annan.

Rikta sin frustration och vanmakt ditåt.

Ibland är det andras fel, men långt ifrån alltid och det vet du för människan

är ett djur med samvete och känsla för rätt och fel.

Under hela vår mänskliga tid har vi inte lyckats utrota känslan för rätt och

fel, trots duktiga försök.


Är det någon idé att kämpa?

Jorden kanske går under ändå och då är allt jobb i onödan.

Se det såhär:

Om du står inför domedagen och vet med dig att du inte gjorde ett skit för

att förhindra dess ankomst, då kommer du ångra det. Att du inte gjorde

allt som stod i din makt för att rädda världen och ditt eget skinn.

Om du istället vaknar upp i en värld som har börjat om, som har funnit ett

nytt sätt att existera utan att gå under, då kommer du för alltid att få leva

med vetskapen att du var en av dem som satt dig ner som en trotsig unge

och vägrade hjälpa till att städa upp. Barn kommer fråga dig om du var en

av dem som kämpade, och du kommer svara Nej, jag var en av dem som

bara brydde mig om min egen komfort.

Övertygad?

Om inte så kan jag bara säga, Okej, men ha en bra dag!

Det lärde jag mig på en utbildning en gång, att alltid behålla humöret och

lågan. Sent skall syndaren vakna, som Gud sa.

Av Dean - 6 november 2007 08:44

Nu tycker jag hemskt synd om mig själv.

Jag har mejlat till Emma på ABF om mina arbetstider, att jag som är

arbetslös har fått EN dag att jobba på flera veckor, medan två andra i

projektet som har det jättestressigt i skolan har tre dagar.

Jag vill gråta.

Sen kollade jag platsbanken, en massa nyinkomna jobb men inte ett skit

jag kunde söka, bara några städjobb som fordrade körkort och egen bil.

Jag har inget jobb.

Människovärdet sjunker panikartat.


Vi har fått en fråga här som vi skall svara på:

"Vad är viktigt för dig för att bevara miljön?"

Det handlar om boende och jag fattar inte frågan.

Vadå bevara? Vadå viktigt?

Är det någon som vet vad att svara på den frågan?


Igår gick proppen hemma, först gick min taklampa (nu har alla lampor i

mitt rum gått, inom en vecka). Jag skulle duscha och mamma gav mig ett

stearinljus så jag skulle se något i badrummet.

Nöden är ju sannerligen uppfinningarnas moder, vet ni hur mysigt det är att duscha med bara ett stearinljus som belysning?

Det borde man alltid göra.

Sedan bytte mamma propp men imorse gick den igen. Det är något

med elen, den strejkar. Spännande. Eller besvärligt.


Vi pratade om att dagarna är så värdefulla, att man ska ta vara på dem

för en vacker dag kanske man är död. Varje dag är värdefull.

Jag skulle gladeligen vara glad idag men den mänskliga världens bekymmer

hopar sig, arbetslös, arbetslös, nu har jag mått bra för länge.

Nån måtta får det vara. Inte kan man gå runt och bara leva inte.


Nu ska jag ta en titt på den mystiska uppgiften. Lycka till.

Av Dean - 1 november 2007 14:46

Hittade denna annons på Platsbanken Halmstad:


1 plats.
VI ÄR
ett Svenskt företag som har 8 specialister från Japan som sorterar daggamla (nykläckta kycklingar). Vi köns bestämmer kycklingar (särskrivning!). vi söker nu kycklingsorterare.
DU ÄR
man eller kvinna (jaha, där rök den chansen, vilken diskriminering), ha slutfört sorteringsskolan med godkända betyg och klarat alla tre sorteringsprovet i könsbestämning av daggamla kycklingar (menar dom att det finns en skola för det här? vem fan vill utbilda sig till att sortera dödsmärkta fjäderfän?). Zen-Nippon Chick Sexing Association JAPAN. Eller likvärdiga betyg i kycklingsortering.
Du skall ha bra syn och hög koncentrationsförmåga. God laganda.
DU SKALL GARANTERA! (garantera vad?)
hålla en världsstandard på följande: köns bestämma daggamla kycklingar och kalkoner, sorterings hastighet på 900/ timmen med en säkerhet på 99% rätt sorterat.


Ja här ställer vi krav minsann. Lätt att jag skall söka det här jobbet!

Äh, det hade varit kul, men jag vågar inte. Jag har fått för mig att man kan bli polisanmäld eller nåt om man skickar in en ironisk arbetsansökan.

Presentation

Omröstning

Är det viktigt att vara konsekvent?
 Ja, iafallafall när det gäller politik.
 Ja, absolut, så ofta som möjligt.
 Nej, varför skulle det vara viktigt?
 Det kan vara bra att sträva efter, men inte nödvändigt.
 Fan vad du är pretto, tagga ner och skaffa en hobby istället för att ställa dumma frågor.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gbg


Skapa flashcards