Gröt är bättre än ingen lunch.

Innan idag hittade jag inte mina nycklar. En fruktansvärd upplevelse. Jag skulle inte kunna gå ut utan mina nycklar. Och inte ner i tvättstugan heller som jag hade tänkt.

Igår tvättade jag för första gången själv. Jaja, skratta ni. Jag anser att jag är lite sen i utvecklingen men jo, jag kan hålla med om att man borde ha tvättat någon gång när man är tjugo.

Det gick iallafall bra, jag vågade lita på att jag begriper vad som kan tvättas med vad och jag kom ihåg hur många grader (har kollat på när Patrik tvättar faktiskt) och jag mindes i vilken lucka tvättmedlet och sköljmedlet skulle vara.

Det gick så bra och det var så roligt, jag tror nästan det är min nya favorithushållssyssla. Så enkelt, så skötersigsjälvigt, så rent och fint det blir efteråt. Fast det är tjatigt att hänga upp tvätten efteråt, jag får lite panik när torkstället är fullt och jag måste hitta andra ställen att hänga på.

Jaja.

Fortfarande inte klar med recensionen.

Jag trodde gårdagens slöhet var en engångsgrej men återigen har jag en segdag och får inte alls så mycket gjort som jag borde.

Har ju en massa plugg kvar! Usch.

Nu ska jag reprisera gårdagens lunch.

Sen ska jag få recensionen ur världen och börja plåga mig med engelsk psykologilitteratur. Usch usch usch.

Det här måste vara den segaste recensionen ever. För mig alltså.

Den blir bra, men den har tagit hela dagen! Och jag korvar på med slutet och det är så svårt, så svårt, och det blir nog inget pluggat idag, men inte gråter jag för det. Psykologiboken ser ut som helvetet när man bläddrar i den, så jag är glad om jag kan skjuta upp skiten till imorgon.

Nu måste jag vara klar snart. Kom igen, slutet!

Jag bestämde mig för ett tag sedan att jag aldrig vill bli som "de förorättade männen".

Håll huvudet högt, var aldrig bitter, gråt inte - kämpa!

De förorättade männen finns i en kopiös mångd på internet. Det är förjävligt synd om dessa män som faktiskt bara vill ha lite hederlig ojämställdhet och sexism. De har blivit trampade på och dumpade av världens alla sluga och falska kvinnor. De står ensamma i insikten om hur världen styrs av kvinnor och hur män förtycks och förfjollas när de bara vill följa sina instinkter och supa knulla och slåss.

Vid sidan om de mäktiga och rabiata kvinnorna som odlar hår på alla tänkbara kroppsdelar står bögmaffian och flinar elakt. Snart finns inte en heterosexuell fläck kvar på jordens yta!

Det liksom skvätter frätande syra åt alla håll när dessa förorättade män är i farten. Missförstådda i en värld av konspirationer. Anti allt och alla.

Det är mest på nätet och i tidningar man hör av de förorättade männen. Jag har ingen aning om vad dessa män är för människor i sina vardagsliv. Om de alltid är lika otrevliga, bittra och arga. Isåfall kan jag förstå om kvinnor lämnat dem. Det är ingen effektiv metod att spela martyr om man vill bli tagen på allvar, tror jag.

Det är därför jag inte vill bli som dem.

Jag tror och hoppas att martyrmännen är en väldigt liten procent av världens befolkning. Jag vet inte så mycket om män men jag tror att precis som när nazisterna talar om vad "alla svenskanr egentligen tänker" så talar de förorättade männen mest för sig själva. 

Män har så mycket intressant att säga om jämställdhet. Jag vill jättegärna lyssna på hur män tänker, hur de uppfattar könsroller, tabun och krav. Jag vill ha synpunkter och kritik på den kamp som förs, jag tycker det är dags att offer- och förövarerollerna ställs åt sidan lite och vi ser män och kvinnors situation som två sidor av samma dåliga mynt.

Men jag orkar inte lyssna på män som bara är bittra. Någonstans känner jag med dem, jag är också så där bitter ibland. Fast mest blir jag arg. De är ju så urbota korkade.

Om någon som läser det här känner sig träffad så föreslår jag:

vill du förändra samhället, åt ena eller andra hållet, så är det dags att sluta se dig själv som ett offer. Du har säkert en smula värdighet kvar någonstans långt där inne som du kan plocka fram och använda.

Vem vet - kanske står vi tillochmed på samma sida en dag, och kämpar för samma sak?

Fast det kanske är det som skrämmer.  

Jag kan skriva en väldigt lång lista på alla saker som gör mig till en udda ungdom. Alla tv-såpor jag var ensam om att inte följa, alla filmer alla hade sett utom jag, uteblivna fyllehångel, hunkar jag inte suktade efter, den och den personen i skolan som alla visste vem det var utom jag, längtan efter skoldiscon i mellanstadiet som bara jag undvek, och så alla artister som ALLA har en skiva med utom jag.

Madonna tex.

Madonna har aldrig betytt ett skit för mig. Tydligen ska man tycka något om Madonna, helst något bra. Att hon är cool. En förebild. En stark kvinna. Eller nåt.

Själv tycker jag ingenting speciellt om Madonna. Hon har hållit på länge. Hon gör pop. Japp. Hon har funnits med i bakgrunden i min uppväxt, levererat nån popdänga eller ballad då och då, men aldrig betytt något.

Idag insåg jag iallafall att den här låten är värd att lyssna lite extra på. Faktiskt.

Förresten. Jag har hängt med rätt bra ändå. Haft mitt kompisgäng, aldrig varit utanför. Bara varit lite speciell. Missat några viktiga milstolpar och inte hängt med i alla svängar. Ändå aldrig lämnats ensam.

Det kallas att gå sin egen väg och är visst något väldigt fint. Att gå sin egen väg. Då är man stark.

Frågan är bara: Vem är det som går och går och aldrig kommer fram?

Det är nog jag. 

Jag tyckte jag måste liva upp lite här, jag försöker varva text med bilder eller video i lagom utsträckning.

Jag köpte den här singeln på myrorna härom dagen. Den är bra.

Jag vill inte gifta mig. Absolut inte. Nu vet ni det. Det blir inget bröllop. Det ingår helt enkelt inte i min bild av kärleken.

Min ideala romantiska föreställning är ett politiskt inkorrekt konstnärspar i början eller mitten av 1900-talet. Med lite psyksjukdom och politik och uppror mot snäva roller etc och mycket litteratur för min del då.

Sigrid och Isaac. Eller Emma Goldman. Eller, läs Världen om aftonen av Christopher Isherwood. Arbetarklass eller medelklass eller överklass. Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Inget bröllop iallafall. Finns inte på kartan.

Förra veckans rätt var något komplicerad, därför ska vi nu varva ner lite med en enklare rätt:

Gröt!

eller rättare sagt

HAVREGRYNSGRÖT

du behöver:

havregryn

sked

kastrull

vatten

blåbärssylt

mjölk

solrosfrön

stanna vid spisen!

Okej.

Häll lagom mycket (en eller två nävar kanske) havregryn i en kastrull och häll på lagom mycket (två till tre nävar kanske) vatten. Salta om du pallar.

Håll koll på gröten, om den börjar bubbla och tjocka ihop sig: rör med skeden. Rör rör rör och sänk värmen och rör så många minuter som du pallar. Blir det mycket tjockt - häll på mer vatten.

Servera med solrosfrön, blåbärssylt och havremjölk. Om du fortfarande diar kan du byta ut havremjölken mot bröstmjölk. Finns vanligtvis att köpa i förpackningar i välsorterade butiker och kommer då ifrån kor.

Det finns ingen enkel metod. Det finns ingen rätt väg. Det finns ingen medicin mot tankar och inga svar på frågor.

Välj väg nu, vännen, det spelar ingen roll vart du går. Du kommer komma till en ny vägkorsning i vilket fall, du liksom alla andra kommer rasa och resa dig och rasa och resa dig.

Gå dit din tro pekar. Gå nu. Det är inte fel, inte rätt.  Gå nu.

Visdomstanden kämpar för fullt för att tränga igenom köttet och växa upp till ett ståtligt tuggredskap. Den ger sig till känna när jag borstar tänderna eller äter, genom sitt skavande mot tandköttet. Nu har jag vant mig och tror inte längre att det hela tiden fastnar hårda matrester längst bak i tandraden som ömmar och värker. Det är bara tanden som försöker ta sin plats i tillvaron.

I min värld betyder visdomstand vad det heter. Jag föredrar att tro på fullständigt irrelevanta och förnuftsbefriade fenomen, för att jag tycker om metaforer och placebotankar.

När min visdomstand har kämpat färdigt kommer jag att vara klok och klar i huvudet, men den stackaren kämpar i motvind. 

Kom igen nu! Gubbar och tjejer!

Alternativt tanter och killar, som man ju aldrig säger!

Duscha, tvätta, mejla, plugga, fixa, hämta, lämna, läsa, skriva, städa, kolla, greja, handla, laga, promenera, städa, diska, käka och så vidare.

Fullt ös hela veckan. Lika bra att sätta igång med det samma.

Skit också, min plan sprack. 

I duschen varvade jag skönsång (av en ebba grön-sång) och funderingar över det konstiga ordet shampoo (svampoo) med att rabbla upp vad jag skulle göra när jag duschat klart och i vilken ordning. Gå ner med tvätten först. Perfekt.

Och så är det nån jävel som tänkt samma sak! Man kan inte förutsätta att tvättstugan är ledig en måndag morgon tydligen. Hrm, okej, förmiddag.

Nu måste jag tänka om. Besvärligt. Jag blev som lite handlingsförlamad.

Kanske ska sätta igång med att kolla upp när nästa psykologdejt samt arbetsförmedlingsinformationsträff äger rum.
Sen mejla. Sen gå till stan och lämna tillbaka grejerna på Reko. Sen... gå hem och tvätta.