Jag har kommit på att man kan sjunga Gläns över sjö och strand med Natten går tunga fjät som melodi. Eller tvärtom. Lika många stavelser per stycke alltså.

Idag blev allt fel. Jag skulle posta en räkning, och gå in till stan, först arbetsförmedlingen, sen hem till mamma. Såklart var räkningen försvunnnen.

Jag har faktiskt en VIP-låda (very importent papers) speciellt för såna där skitsaker som man måste hålla ordning på. Den börjar bli överfull, precis som alla andra lådor jag har.

Jag har lätt att generalisera. Min psykolog skulle säkert ha något att säga om det där - automatisk negativ tanke, och alternativ tanke - att när en grej går fel förvandlas den till en klibbig boll och allt som någonsin har varit fel och illa fastnar på den och bollen växer tills jag måste riva ut alla högar med saker och sparka omkring mig och skrika vansinnesskriket.

Sen hittade jag räkningen.

Det var bra iallafall att jag tog mig tid att städa upp efter mig. Resa upp stolen i köket, slänga allt skräp, lägga tidningarna i en hög - vips så var lägenheten som... tja, bara lite rörig. Det blev renare på mitt sängbord också.

Efter det här var tiden på AF slut, så nu kommer jag få ett brev där det står att eftersom du sket i att komma på utsatt tid antar vi att du hittat dig ett trevligt yrke och om så icke är fallet får du väl skriva in dig igen.

Jag kom hem till mamma en ganska dryg timme efter utsatt tid. Tänk att jag har sån disrespekt för tid! Och att saker kan gå så otroligt långsamt för mig samtidigt som de kan ta fem minuter när det bara gäller.

Nu har vi skrivit ett brev till mormor. Jag har illustrerat.

Den tunga väskan med hundrafemton psykologiböcker som jag släpade hela vägen hit är oöppnad. Mañana. Som jag brukar säga. Nej, det brukar jag inte.

Ikväll blir det Bob Dylan-film.

Jag har fortfarande inte sett Låt den rätte komma in.

För övrigt borde man avskaffa veckor. De gör mig så himla förvirrad. Varje vecka tror jag att det är den sista veckan, men så kommer det en till, och en till, och det är ingen struktur alls. Helg, nu igen? Har vi planerat nåt? Ingen aning? Måndag, lördag, tisdag?

Jag fattar ingenting.

Jag måste begripa allt. Det är min största grej i livet, att ta reda på hur när vad och varför allting. Det är det min hjärna ägnar sig mest åt; att analysera. Varför är jag som jag är, hur har samhället blivit som det är, varför beter sig folk som de gör och vad är rätt och fel.

Men så stöter man ibland på saker som man inte får nån rätsida på. Människor med beteenden som man helt enkelt inte kan förklara. Det finns ingen logik.

Personlighetsstörning? Psykopati? Extremt låg självkänsla? Misantropi?

Jag vill ju inte bara acceptera att vissa människor ser som sitt största mål att förstöra för en annan person.

De kanske har en väldigt skev verklighetsbild. Är extremt känsliga för kritik. Något psykiskt måste väl ligga bakom.

Men så länge varken de själva eller någon annan begriper att de behöver vård så kommer de fortsätta bete sig som skitstövlar.

Och vi kommer att fortsätta fantisera om några väl riktade sparkar och slag, en liten hämnd.

Men mest av allt hoppas jag att de ger sig och allt ordnar upp sig. Att de faktiskt inte bara är ute efter att mucka gräl. vilket det kan verka som.