Det har kommit snö. Alltså: det har kommit så pass mycket snö att det blev ett litet täcke på marken som stannade över dagen iallafall.

Knaket. Bollpotentialen. Frostgräset. Ljusningen. Nu är det upplevt, om än i liten skala.

Det får mig att tänka på Sundsvall av någon anledning. Speciellt när jag var ute vid flygstaden kände jag Sundsvall, som att ett random köpcenter med slasksnö på en parkeringsplats är min bild av Sundsvall.

Jag kunde inte vakna imorse. I drömmen åkte vi skidor. Mina återkommande drömmar: segling eller skidåkning. Badhus och tivolin också, men inte lika mycket längre.
Radion väckte mig, det var så konstigt; den är inställd på P3 men som genom ett julmirakel var det en annan kanal, P1(?) som satte igång med
ett småtrevligt ring in och gissa på en fråga och vinn en trisslott-program.
Busen Fabian är ett annat namn för Nils Ferlin. Det var alltså Fiipstad som efterfrågades.

Min semester i Filipstad, för ett par år sen, är nog en av de bästa. När jag tänker på det älskar jag Sverige så himla mycket. Det är sjukt vackert.

Imorgon är det Lucia. Jag ska lussa. Jag hade inte så mycket vitt men jag hittade en brun tröja som kan agera pepparkakskänsla. Det duger väl.

Frågan är hur fan jag ska lyckas komma upp innan Patrik och smyga ut och fixa. Jag har köpt en pepparkaksgris på ett litet konditori.

Annars får det bli till frukost bara.

Hoppas snön ligger kvar. 

Det finns inte så mycket att säga.

Jag missade min enda chans att se den på bio. Jag sumpade min chans. Nu har den slutat gå.

Så är det med det. Punkt.