Haha!

Jag fick precis ett brev från Hallandsposten om "det nya avtalet" som följer med "det nya, större bolaget" som HP nu är en del av.

Enligt mitt brev kommer mina recensioner i fortsättningen bringa in 200 spänn mer (inte för att jag bryr mig så mycket om det egentligen, så länge det är Patriks lön vi lever på), samt att det kan komma att publiceras i Hallands Nyheter också.

Inte mig emot. 

På måndag kommer nog min senaste rec i tidningen. Håll utkik. 

Veckorna går så snabbt och mitt pluggande går så långsamt. Jag tänker att jag får inte hoppa av nu, det vore så synd och så losigt. Och jag får inte misslyckas och bli IG:ad för då bidrar jag till att högskolan får mindre pengar och kanske inte kan bedriva psykologikurser i fortsättningen.

Det är bara att hålla tummarna för att jag klarar mig precis över vattenytan trots att jag får dyslexi av den där jävla boken på engelska och inte hittar svaren någon annastans heller. Måste lyssna bättre på föreläsningarna! De senaste gångerna har jag haft sömnpulver i huvudet, det får vara slut med det nu om jag ska begripa något av instuderingsfrågorna efter föreläsningen.

Kanske springa och handla en påse valnötter inför plugget och lita till placebon. Jag har läst att valnötter är bra för hjärna och koncentration. Och en flaska vatten.

Om jag inte är en pluggmänniska måste jag vara en arbetsmänniska. Jag är inte en politik-människa, det vet jag av erfarenhet. Gode Gud, gör så att jag är en arbetsmänniska. Annars finns det ingenting kvar att vara.

I lördags var det Buy Nothing Day. ABF hade pyssel och Reko stod bokbord där, dvs jag.

Jag vill visa upp vad jag pysslade.

När alla försvann in i smyckespysselrummet gick jag också dit, alternatviet var att sitta ensam kvar där ute och glo och det kändes dumt. Men jag var inte så in the mood för smycken, jag pärlade och hällde tillbaks och pärlade och ångrade mig och hällde tillbaks. Till slut lyckades jag till min stora förvåning skapa ett armband, som ni kan se på bilden ovan. Och jag har så många armband, men ändå fattade jag tycke för just det här egengjorda armbandet. Det är sådär slarvigt och småkitchigt som är typiskt för mig.

Sen hade vi en knappmaskin också, som jag nästan lyckades få ihop, men inte att fungera (den var i bygg-den-själv-format när vi fick den men bruksanvisningen var dålig), Elena lyckades inte heller och efter långt och länge lyckades Björn. Så då gjorde vi knappar.

Patrik kom coh kikade in och vi hjälptes åt att göra våra knappar. Två med Di Leva till Patt och en med James Dean till mig. Som synes.

Det var allt.

Nu orkar jag inte skriva mer.

Jag ska luncha och plnaera och kanske gå och handla om jag kan planera ut om jag hinner det.