Visdomstanden kämpar för fullt för att tränga igenom köttet och växa upp till ett ståtligt tuggredskap. Den ger sig till känna när jag borstar tänderna eller äter, genom sitt skavande mot tandköttet. Nu har jag vant mig och tror inte längre att det hela tiden fastnar hårda matrester längst bak i tandraden som ömmar och värker. Det är bara tanden som försöker ta sin plats i tillvaron.

I min värld betyder visdomstand vad det heter. Jag föredrar att tro på fullständigt irrelevanta och förnuftsbefriade fenomen, för att jag tycker om metaforer och placebotankar.

När min visdomstand har kämpat färdigt kommer jag att vara klok och klar i huvudet, men den stackaren kämpar i motvind. 

 

klara

1 december 2008 19:08

Jag har också en visdomstand. Och en till. Och en till. Tre små jäkla knölar sitter där till totalt ingen nytta alls. I två år har de hållit på. I två långa år, och ändå har de bara vuxit sig till precis så många tiondelars millimeter att det fastnar mat i dem.
Men nu så tänker jag lite om. Som man ropar i skogen får man ju väl svar, och inte konstigt att de är griniga så som jag känner för dem.
Så nu tänker jag om. Från och med nu.
Norpa åt er all mat ni kan få tag på, kära tandpluttar, det behöver ni för att växa och bli stora och starka!
Då kanske ni kan hjälpa till med tuggandet också. Och skänka mig lite visdom.
Min mamma brukar prata om någon man som håller föreläsningar om att alla ens problem beror på att man tuggar maten för dåligt.

http://batklapp.blogg.se

 

dean

2 december 2008 11:46

haha, vad härligt om alla problem beror på dåligt tuggad mat! jag är sämst i världen på att tugga, jag äter som att jag har eld i röven. om jag slutar med det kanske jag blir lycklig och klok som få. det är värt ett försök!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...