Alltså alltså alltså.

Jag är så kreativ. Detta har jag ritat idag, efter att jag bestämt mig för att ta kreativa tillfället i akt istället för att försöka tvinga in mig i pluggtillståndet.

Verkligheten får stå åt sidan. Det gör inte så mycket att det är stökigt och jag har iten gjort mat etc etc etc, det känns jobbigt och jag har lite dåligt samvetete men konsten går framför allt. Jag måste fortsätta med det här nu när jag har flyt, verkligheten får sköta sig själv, jag har inte tid.

Jag tänkte ni skulle få ha lite kul. Tänk om livet var så här enkelt, va?

Jag har skrivit ett manus till en serie. Nu ska jag gå. I min värld betyder "vi ses kl 2" att "jag går fem över 2". 

Jag läser en rolig bok som handlar om oordnade och ordnarde människor. Och tänker på skalor. Och motpoler.

Det är redan onsdag. Det är snart julafton. Jag lever och lever och har inte gett ut en bok ännu. Men det kommer. 

9.57 Jag dricker te och undrar vad jag ska göra när frukosten är avslutad.

Då minns jag. Psykologen, kl 10.00, onsdag. Skit skit skit skit skit skit.

Snabbt som attan försökte jag hitta ett nummer till UPM på nätet, ringde ett på måfå, insåg att jag tine visste vad jag skulle säga, det var ändå ingen som svarade så jag fullkomligt kastade mig ur huset, lät brödet stå framme och torka, struntade i att jag just ätit vitlöksost utan att borsta tänderna och att håret var fett och kläderna svettiga. Jag rusade allt vad jag kunde, och jag kunde inte så mycket förstås.

Det tar ungefär en kvart, tjugo minuter att gå in till stan. Lite snabbare om man har eld i baken. Stackars stackars mig.

Vid picassoparken ringde psykologen och jag sa Jaaah kommmääähh om fem minuteeeh.

Och allting löste sig så fint så fint. Min psykolog är så flexibel, eller så kan han inte räkna, jag vet inte. Flera gånger har jag frågat hur många gånger vi har kvar, men han säger bara "ääh, det vet jag inte, det spelar ingen roll". Idag sa han att vi nog gått över antal gånger för länge sen eftersom jag gått där förut, för ett par år sen. 

Nu är brödet undanplockat och jag har duschat. Nyss tänkte jag på något annat som jag tror att jag har glömt att jag skulle, men nu har jag glömt vad det var.

Den jävla tiden ska ha så bråttom jämt. Nu är klockan redan ett. Jag hatar eftermiddagar, då kommer snart Patrik hem och då är dagen slut. Arbetsdagen alltså.

Idag vill jag rita en serie och så ska jag plugga. Slut.