Jag kan skriva en väldigt lång lista på alla saker som gör mig till en udda ungdom. Alla tv-såpor jag var ensam om att inte följa, alla filmer alla hade sett utom jag, uteblivna fyllehångel, hunkar jag inte suktade efter, den och den personen i skolan som alla visste vem det var utom jag, längtan efter skoldiscon i mellanstadiet som bara jag undvek, och så alla artister som ALLA har en skiva med utom jag.

Madonna tex.

Madonna har aldrig betytt ett skit för mig. Tydligen ska man tycka något om Madonna, helst något bra. Att hon är cool. En förebild. En stark kvinna. Eller nåt.

Själv tycker jag ingenting speciellt om Madonna. Hon har hållit på länge. Hon gör pop. Japp. Hon har funnits med i bakgrunden i min uppväxt, levererat nån popdänga eller ballad då och då, men aldrig betytt något.

Idag insåg jag iallafall att den här låten är värd att lyssna lite extra på. Faktiskt.

Förresten. Jag har hängt med rätt bra ändå. Haft mitt kompisgäng, aldrig varit utanför. Bara varit lite speciell. Missat några viktiga milstolpar och inte hängt med i alla svängar. Ändå aldrig lämnats ensam.

Det kallas att gå sin egen väg och är visst något väldigt fint. Att gå sin egen väg. Då är man stark.

Frågan är bara: Vem är det som går och går och aldrig kommer fram?

Det är nog jag. 

Jag tyckte jag måste liva upp lite här, jag försöker varva text med bilder eller video i lagom utsträckning.

Jag köpte den här singeln på myrorna härom dagen. Den är bra.

Jag vill inte gifta mig. Absolut inte. Nu vet ni det. Det blir inget bröllop. Det ingår helt enkelt inte i min bild av kärleken.

Min ideala romantiska föreställning är ett politiskt inkorrekt konstnärspar i början eller mitten av 1900-talet. Med lite psyksjukdom och politik och uppror mot snäva roller etc och mycket litteratur för min del då.

Sigrid och Isaac. Eller Emma Goldman. Eller, läs Världen om aftonen av Christopher Isherwood. Arbetarklass eller medelklass eller överklass. Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Inget bröllop iallafall. Finns inte på kartan.

Förra veckans rätt var något komplicerad, därför ska vi nu varva ner lite med en enklare rätt:

Gröt!

eller rättare sagt

HAVREGRYNSGRÖT

du behöver:

havregryn

sked

kastrull

vatten

blåbärssylt

mjölk

solrosfrön

stanna vid spisen!

Okej.

Häll lagom mycket (en eller två nävar kanske) havregryn i en kastrull och häll på lagom mycket (två till tre nävar kanske) vatten. Salta om du pallar.

Håll koll på gröten, om den börjar bubbla och tjocka ihop sig: rör med skeden. Rör rör rör och sänk värmen och rör så många minuter som du pallar. Blir det mycket tjockt - häll på mer vatten.

Servera med solrosfrön, blåbärssylt och havremjölk. Om du fortfarande diar kan du byta ut havremjölken mot bröstmjölk. Finns vanligtvis att köpa i förpackningar i välsorterade butiker och kommer då ifrån kor.

Det finns ingen enkel metod. Det finns ingen rätt väg. Det finns ingen medicin mot tankar och inga svar på frågor.

Välj väg nu, vännen, det spelar ingen roll vart du går. Du kommer komma till en ny vägkorsning i vilket fall, du liksom alla andra kommer rasa och resa dig och rasa och resa dig.

Gå dit din tro pekar. Gå nu. Det är inte fel, inte rätt.  Gå nu.

Visdomstanden kämpar för fullt för att tränga igenom köttet och växa upp till ett ståtligt tuggredskap. Den ger sig till känna när jag borstar tänderna eller äter, genom sitt skavande mot tandköttet. Nu har jag vant mig och tror inte längre att det hela tiden fastnar hårda matrester längst bak i tandraden som ömmar och värker. Det är bara tanden som försöker ta sin plats i tillvaron.

I min värld betyder visdomstand vad det heter. Jag föredrar att tro på fullständigt irrelevanta och förnuftsbefriade fenomen, för att jag tycker om metaforer och placebotankar.

När min visdomstand har kämpat färdigt kommer jag att vara klok och klar i huvudet, men den stackaren kämpar i motvind. 

Kom igen nu! Gubbar och tjejer!

Alternativt tanter och killar, som man ju aldrig säger!

Duscha, tvätta, mejla, plugga, fixa, hämta, lämna, läsa, skriva, städa, kolla, greja, handla, laga, promenera, städa, diska, käka och så vidare.

Fullt ös hela veckan. Lika bra att sätta igång med det samma.

Skit också, min plan sprack. 

I duschen varvade jag skönsång (av en ebba grön-sång) och funderingar över det konstiga ordet shampoo (svampoo) med att rabbla upp vad jag skulle göra när jag duschat klart och i vilken ordning. Gå ner med tvätten först. Perfekt.

Och så är det nån jävel som tänkt samma sak! Man kan inte förutsätta att tvättstugan är ledig en måndag morgon tydligen. Hrm, okej, förmiddag.

Nu måste jag tänka om. Besvärligt. Jag blev som lite handlingsförlamad.

Kanske ska sätta igång med att kolla upp när nästa psykologdejt samt arbetsförmedlingsinformationsträff äger rum.
Sen mejla. Sen gå till stan och lämna tillbaka grejerna på Reko. Sen... gå hem och tvätta.