Jag bestämde mig för ett tag sedan att jag aldrig vill bli som "de förorättade männen".

Håll huvudet högt, var aldrig bitter, gråt inte - kämpa!

De förorättade männen finns i en kopiös mångd på internet. Det är förjävligt synd om dessa män som faktiskt bara vill ha lite hederlig ojämställdhet och sexism. De har blivit trampade på och dumpade av världens alla sluga och falska kvinnor. De står ensamma i insikten om hur världen styrs av kvinnor och hur män förtycks och förfjollas när de bara vill följa sina instinkter och supa knulla och slåss.

Vid sidan om de mäktiga och rabiata kvinnorna som odlar hår på alla tänkbara kroppsdelar står bögmaffian och flinar elakt. Snart finns inte en heterosexuell fläck kvar på jordens yta!

Det liksom skvätter frätande syra åt alla håll när dessa förorättade män är i farten. Missförstådda i en värld av konspirationer. Anti allt och alla.

Det är mest på nätet och i tidningar man hör av de förorättade männen. Jag har ingen aning om vad dessa män är för människor i sina vardagsliv. Om de alltid är lika otrevliga, bittra och arga. Isåfall kan jag förstå om kvinnor lämnat dem. Det är ingen effektiv metod att spela martyr om man vill bli tagen på allvar, tror jag.

Det är därför jag inte vill bli som dem.

Jag tror och hoppas att martyrmännen är en väldigt liten procent av världens befolkning. Jag vet inte så mycket om män men jag tror att precis som när nazisterna talar om vad "alla svenskanr egentligen tänker" så talar de förorättade männen mest för sig själva. 

Män har så mycket intressant att säga om jämställdhet. Jag vill jättegärna lyssna på hur män tänker, hur de uppfattar könsroller, tabun och krav. Jag vill ha synpunkter och kritik på den kamp som förs, jag tycker det är dags att offer- och förövarerollerna ställs åt sidan lite och vi ser män och kvinnors situation som två sidor av samma dåliga mynt.

Men jag orkar inte lyssna på män som bara är bittra. Någonstans känner jag med dem, jag är också så där bitter ibland. Fast mest blir jag arg. De är ju så urbota korkade.

Om någon som läser det här känner sig träffad så föreslår jag:

vill du förändra samhället, åt ena eller andra hållet, så är det dags att sluta se dig själv som ett offer. Du har säkert en smula värdighet kvar någonstans långt där inne som du kan plocka fram och använda.

Vem vet - kanske står vi tillochmed på samma sida en dag, och kämpar för samma sak?

Fast det kanske är det som skrämmer.  

 

trollhare

2 december 2008 16:57

Skitbra skrivet! Det är precis det jag också känner. Det är lite ironiskt att många av dem klagar på att kvinnor drar på sig offerkoftan och leker martyrer, när de själva gör samma sak. Först gnäller de i tjugo rader om hur vidriga kvinnor är, sedan avslutar de med "sluta gnälla!" ;)

http://trollhare.wordpress.com

 

dean

2 december 2008 17:38

tack tack.
jag kände att jag måste våga göra upp med de där surpitts-männen, sluta ta dem på allvar. en liten offentlig avrättning. det är så ovärt att bry sig om folk som bara vill provocera och spy galla.

 

Leslie

29 januari 2009 20:32

Så fantastiskt bra skrivet! Jag blir alldeles glad inuti av det här inlägget. Du har helt klart fått ett nytt fan! ;)

http://missmollyhouse.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...