Kärleken är fullständigt sönderpepprad av rätt och fel. Skotten kommer från alla håll. Ändå dör den inte, blodig och söndertrasad envisas den med att fortsätta ömsom plåga och ömsom fylla människor med livslust och energi.

Jaja. Min romantiska sida tittar fram. Den gör det ibland.

Men det jag hade tänkt klämma fram här är att det är märkligt att vi har satt upp regler för kärlek, och att dessa regler fortfarande sitter i trots allt.

Det finns kärlekar som inte räknas.

Och det finns kärlekar som målas på väggen trots att de inte är och är något annat.

För rätt ska vara rätt, för fan. Man skall hålla sig till reglerna.

Så här säger regelboken:

Man kan inte bli kär i nån man aldrig träffat IRL. Har man chattat i tre år och vet allt om varandras innersta tankar och känslor, så kan man inte vara kär.

Man kan inte heller bli kär i en idol. Det är ingen riktig kärlek.

Tycka om, ja okej, det kan vi gå med på. Men kärlek - nej.

Däremot kan man träffa en person i tre sekunder och bli störtkär.

DET räknas. Det är dessutom höjden av romantik. Det betyder liksom att man är menade för varandra (Gud har typ pekat ut det) och man måste gifta sig och bli lyckliga i alla dagar tills döden skiljer oss åt.

En annan grej som inte funkar är att vara kär i många samtidigt. I de fall det förekommer rör det sig om barnsliga fantasier som växer bort med åldern, eller nåt slags radikalrelationsanarkism, och då måste man vara indoktrinerad lesbisk radikalfeminist eller nåt slags skäggig fundamentalist från nån kvinnoförtryckarstat.

All kärlek som inte är baserad på verkliga möten är för övrigt barnslig kärlek. Och barnslig kärlek är en övning inför Äkta Kärlek. Om vi blundar och önskar hårt så är homosexualitet också en övning inför Äkta Kärlek.

Det är märkligt med kärleksregler. Huggna i sten. Århundraden av tradition kan inte ha fel. Gud har sagt, jävligt mycket har Gud sagt men någon måste bestämma vad som ska räknas.

Förnuftet, jag tror det kallas så, babblar på om vad som är hälsosamt och inte, medan benen går av sig själva och hjärtat går boxningsmatch - knock out, ett två tre, förnuftet är uträknat.

Förnuftet snackar skit. Förnuftet har lyssnat för mycket på andra - vem det nu är.

Kärleken är mycket.

Endorfiner och grejer, jag har inte läst så mycket om den biologiska processen bakom, men knas är det. Ännu mera knas att tro att dumma, bångstyriga känslor kan anpassa sig till det civiliserade samhället - nej, jag menar - att det skulle vara meningen.

För det går, absolut, att anpassa sig. Som att packa ner allt sitt inre geggamojs i en för liten resväska, pressa på, dra i dragkedjan, ggnnnghh! - sådär, nu ligger ni still. Hoppas inte dragkedjan pajar nu så att en massa skit sticker ut, det blir så pinsamt inför alla andra som står på perrongen och väntar på ett tåg som aldrig kommer.

Jag vill inte ha kärleken.

Hej då, flyg iväg som en luftballong, kom inte hit, jag har nog med mitt! Att hålla tankarna i styr, att få mig själv att gå ihop.

Hej då, kasta sig ner för berget, hej då, hoppa på tåget, resa långt bort, försvinna. Kommer den ifatt mig ändå?

Kärlek är galenskap. Kärlek är en sjukdom.

Skjut den.

 

emma

9 november 2008 21:41

bra skrivet! speciellt ggnnnghh!:et där med väskan ^^
sannerligen visa ord alltihopa.

http://emmabrunnfors.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...