Jag kanske borde skämmas. För den plats jag tar, eller snarare, de rättigheter jag tar mig. Som om mitt liv skulle vara nåt slags nöjesfält, som om jag kommit hit för att trivas och må bra. När det finns de som inte trivs och mår bra.

Det finns en massa ansvar att ta som jag inte tar. En massa plikter som jag inte förpliktigar mig med. Att utvecklas i en egen takt går inte att skylla på. Så var det inte förr och så är det minsann inte för vissa.

Nej, det här blir fel. Inte bra alls. Nu tysstar jag mig och går och ser om det finns någon yta kvar att städa och sedan har jag arbete att arbeta med. Jag tror inte på det här, och det blir så fel när jag ironiserar. Dumt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...