Det är inte så roligt när grannaran festar.

Det hörs i varje rum och liknar nåt slags tortyrljud, en dovt envetet dunkande som aldrig tar slut. Som att ha fått tinnitus fast med ett dämpat dån istället för pip.

Tur att vi ska ut snart. Hoppas verkligen att grannana också ska ut snart och supa sig fulla på nåt annat ställe som är till för tortyrmusik, så det blir lugnt i huset.

Jag har tagit på mig vahettere sjalett, och glasögon, så nu ser jag ut som "den smarta flickvännen" till den snällaste killen i grabbgänget. Det känns helt okej faktiskt. Vissa roller känns bara bättre än andra. Kanske för att jag associerar till en filmgenre (nån typ av amerikansk komedi skulle jag tro) där just den här karaktären kan dyka upp och då är den enda jag känner verklig sympati med. Hon som inte bara är söt och duktig, utan politiskt påläst, vass och samtidigt genomklok.

Inte speciellt likt mig förvisso.

Oj, nu fick jag dèjá vu. Jag har skrivit det här förut. Antingen är jag tjatig eller så är det min hjärna som skojar med mig.

Och mina glasögon verkar ha kladdat igen av något. Ett kännetecken hos den supermobbade tönten.

Fast mitt liv är ju inte en film. Jag är jag. Målad i olika färger eller bara nyvaken och blek. Whatever.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...