Direktlänk till inlägg 23 november 2008
Jag tänker mycket på det här med att bli vuxen. Det är min största ångest. Är det inte typiskt, att en människa som är missnöjd med sitt liv och sig själv ändå klänger fast vid det och envisas att tro att om man börjar må bättre så kommer man i samma andetag att sluta vara sig själv och bli nån slags glittrande själlös reklammäniska? Jag tycker att det är typiskt iallafall. I min världsbild är det typiskt rigida pessimister att veta vad man har för skit i händerna, men inte vad man får om man ger det en chans.
I min värld är också vuxendomen en oundviklig dom som förvandlar en från sprudlande, humörssvängande, barnslig/mogen, vital - till stadig, inordnad, tråkig och artig karriärsmänniska.
Min värld är snäv och svartvit.
Jag skriver en önskelista:
* Jag vill ha en årsförbrukning av nötter. Som när man vinner sin årsförbrukning av kaffe i bingolotto, fast jag vill ha i nötter. Tänk att slippa köpa en liten påse nötter för 45 spänn, och istället få allt hemskickat gratis!
* Jag vill att Star Trek börjar sändas på TV igen. Bara en dag i veckan för jag vill inte sitta vid TVn jämt, men kanske onsdagkvällar exempelvis. Inte torsdagar, då är jag på filmstudion.
* Jag vill spela innebandy med amatörer. Det önskar jag jättemycket.
* Jag vill kunna allt utan att anstränga mig. Det önskar jag mig också jättemycket och har önskat alltsedan den dagen jag föddes till denna värld av misslyckanden och tålamodsprövningar.
* Jag vill ha en kompis som kommer hem till mig en gång i veckan och kollar på film, lagar mat, spelar spel eller annan lämplig aktivitet. Det ska helst vara samma dag i veckan och samma tid.
* Jag vill ha ett jobb jag trivs med. Något med trygga trevliga människor och enkla långsamma uppgifter.
* Jag vill ha rutiner. Det önskar jag superdupermycket. Jag vill att nån väcker mig varje dag och säger: "Det här ska du göra idag." Och så är det en bra blandning av lite tråkiga grejer och många grejer som är både bra och roliga och variation och så vidare.
Det finns väl annat jag önskar också men jag tror att jag har lyckats klargöra rätt bra ändå hur mycket jag kräver och hur lite jag är beredd att göra själv.
Jag känner mig själv för väl för att känna hopp inför min framtid. Har jag inte masat mig ur soffan hittils så kommer det väl inte ske i framtiden heller om ingen handgripligen drar mig därifrån. Snälla, dra mig.
Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se. Framtiden fin...
Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...
"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...
Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | |||
|