Hurra! Jag har hittat mig själv igen. Där är jag ju. 

Det var när jag lyssnade på Depeche Mode på vägen hem och vinkade till några bekanta utanför Sture, jag tänkte på mig själv och kände att nu är jag faktiskt tillbaka. Sådan här är jag, helt okej, varken perfekt eller totalt misslyckad. 

Allting är förstås inte packat och klart för det, men en period är över och jag kan plocka bort OUT OF ORDER-skylten.

Konstigt nog känns det mycket lättare att prata om det när jag har distans, att svara ärligt på frågan Hur mår du?

Kanske för att jag kan möta folk med en någorlunda anständig yta, "Jag-mådde-dåligt-förut-men NU MÅR JAG BRA, så du behöver inte känna dig besvärad!"

Inte så konstigt då. Att det skall vara så svårt i detta moderna och frispråkiga land att må dåligt utan att skämmas och försöka gömma undan det.

Jag kan knappt skriva orden Må Dåligt här utan att känna mig fånig och dum. Det är ju sånt som andra gör, eller sånt som Unga Tjejer med skärsår gör, inte kan väl jag...

Det är något offer-likt med det där uttrycket, må dåligt, det liksom låter så ynkligt. Man kan må dåligt på olika sätt. På ett sexigt, spännande,
svårfångat sätt. Eller på ett patetisk, självömkande, egofixerat sätt.

Men vi borde sudda ut de där fåniga bilderna, för att må dåligt är inte en påmålad yta, det är ett lidande, ett kaotiskt och destruktivt funktionshinder som drabbar var och varannan kotte lite då och då eller en gång i livet.  

Egentligen är det något alla gör, mer eller mindre. Man kan må dåligt för att nån har dött, för att man är deprimerad, för att man fått sparken eller blivit dumpad, för att allt går fel, för att man är stressad eller uttråkad, för att man tvivlar på sig själv eller de val man gjort, för att man varit med om hemska saker eller bara för att livet är hårt. Mot alla.

Och alla människor är likadana, fast det tar sig olika uttryck. Alla är lika ytliga, lika självupptagna, lika desperata, lika onormala, lika tråkiga, lika nervösa inför varandra. Nej, det sista stämmer nog inte, man kan känna sig mer eller mindre säker inför folk. Men ändå, vi ska sluta döma, för det någon annan gör är precis samma sak som du gör fast på ett annat sätt.

Nu blev det moralpredikan av det hela. 

Freud hade förövrigt rätt i många frågor. Psyket äger. Du är ingenting mot ditt undermedvetna. Ha!

Det var det jag försökte säga.

Nej, nu kokar pastan över tror jag. På återseende. 

 

Elisabeth

15 maj 2008 20:24

Bra skrivet! Det där med att "må dåligt" kan man fundera över i all evighet. Antingen är man en idiot som mår dåligt eller så ska man skämmas för att man faktiskt mår rätt bra... skumt.

http://elisabethmedh.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...