När det kommer till jämställdhet så är könsroller en helig ko, verkar det som. Kvinnor är faktiskt kvinnor och män är män. Som att det skulle gå att skilja jämställdhet från könsroller sådär bara. Som att man kan få det ena men hoppa över det andra.

Ju närmare "kärnan" i könsrollerna man kommer desto mer hettar det till. Absolut, våldtäkter måste straffas hårdare. Jo visst, kvinnor ska tjäna lika bra som män. Ja, vi ska väl dela lite mer lika i hushållet... Hrm, jo, det är väl... hrm, okej att killar dansar balett, men...

"Man behöver ju inte bli extrem".

"Extrem" är man när man tex tar på sig en kjol fast man är kille.

Då är vi ute på farligt vatten. Då håller vi på att luckra upp de heliga, naturliga, gudomliga, oemotsägbara könsrollerna och det kan bara leda till elände.

Det får ju vara nån måtta, tycker folk. Var vi inte överens om att det fanns två kön? Ska vi leva i en kommunistdiktatur där alla har grå uniform och allting är förbjudet? För det är ju vad som händer när könsrollerna ifrågasätts.

Det finns liksom ingen anledning, resonerar man. Det finns ingen anledning att ifrågasätta könsroller som ju faktiskt har fungerat fint i alla dessa år. Ingen anledning alls. Det är bara "extremt".

Jag vet inte vad det är som gör folk så ängsliga, och varifrån de får sin övertygelse om att livet ska bli så grått och osexigt om könsrollerna "suddas ut".

Kanske är det så att folk lever kvar i en dröm om att mannen ska dra ut stolen och kvinnan ska tindra i sin aftonklänning. Eller så är folk så förälskade i sina fina könsroller att de känner sig sjukt svartsjuka när nån av motsatt kön är där och tallar på dem. Rör inte mina klackskor, då kanske jag verkar mindre kvinnlig själv! Kanske oroar sig kvinnor för att deras starka, tappra hjältemän ska bli försvagade och fega om de lär sig gråta. Och män är livrädda för att deras potens ska påverkas om inte deras kvinnor fortsätter plockar bort det naturvidriga håret i armhålan.

Jag vet inte.

Jag vet inte heller vad jag tror på, vill folk ha sina dumma jävla könsroller så varsegod och ta dem. Håll hårt i era attribut och var beredd att försvara er med knytnävar (om ni är män) och vassa klackar och hårda handväskor (om ni är kvinnor). Varsågod och lek, och tvinga in mig med om ni måste, det var väl det vi kom överens om. Ni vill ha era könsroller kvar, alla som protesterar ska malas ner till köttfärs och återskapas till era avbilder.

(Grattis, jag kan nästan skriva om mina egna åsikter utan att spela martyr eller ironisera. En vacker dag är jag så stark att jag kan hålla fast vid vad jag faktiskt tycker och känner. Jag längtar dit.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...