Tiden rinner undan. Några lösa trådar ligger och skräpar här och där. Det där skulle göras innan något datum och så var det nåt mer som jag inte minns. 

Jag har fortfarande inte skaffat boken. 

Inatt drömde jag om bättre husdjur än igår natt, jag drömde att jag hade en kanin. Den bodde i en skokartong och jag hittade den, efter att ha glömt bort den som man kan göra med saker men inte med levande varelser IRL. Så här kan den inte bo tänkte jag, så jag började greja med hönsnät och sånt för att bygga en större och bättre bur. Det var en mjuk svart kanin.

Pappa ringde mig igår när jag satt på biblioteket och läste min bok. Den räknas som studentlitteratur idiotiskt nog och kostar ca 500 att köpa. Pissigt.

Först ringde mamma och sen ringde pappa och han sa att när han pluggade på högskolan hade han blivit underkänd på sina första två tentor. Det var svår matte, sa han, och så var det ju nytt och ovant.

Fint av honom att ringa och peppa lite. Han har ringt ett antal gånger och frågat om jag fått veta resultatet på min tenta trots att jag varje gång säger att det dröjer minst två veckor.

Men jag har lika dåligt minne så var det nån annan som hade tentat så skulle jag också frågat sjutton gånger och glömt svaret en minut senare.

Jag grubblar över min situation och funderar på hur jag kan vara så säker på att jag vore en mer konstruktiv, effektiv och välfungerande människa i en annan situation. Tex så händer det att jag leker med tanken att bo helt ensam men så fort jag kommer fram till första kvällen i lägenheten längtar jag efter att slippa vara ensam med mig själv. Det kommer bli katastrof, spår jag. Kaos i hela lägenheten, ingen ordning, bortglömda räkningar, och en massa hemsk ensamtid. Bäst jag skaffar ett husdjur så jag känner att jag har ansvar över nån mer än mig själv, det kanske skulle sätta lite press.

Men oavsett vem jag bor med; är jag säker på att ett jobb eller en rolig konkret utbildning skulle rädda mitt skinn? Skulle jag automatiskt bli mer social och skaffa ett liv om jag bodde i en studentkorridor? Skulle jag ägna mig mer åt mina kreatvia sidor på ett kontrollerat sätt om jag jobbade några timmar om dagen? Skulle jag lägga av med mina ångestutbrott om jag hade ett schema att gå efter?  Skulle jag plötsligt börja motionera efter alla jävla år av "jag borde verkligen börja motionera" om jag började ett nytt liv i en ny stad?

Jo, jag inbillar mig att iallafall vissa av de där efterlängtade egenskaperna skulle bli tydligare om jag placerades i en situation som passar mig bättre. Det är helt uppenbart att jag inte klarar ensamtid. Det är ännu mer uppenbart att jag behöver schema och ritualer men att jag har problem att skapa dem själv. Mina "9.00 vakna, 10.00 plugga, 13.00 lunch"-scheman håller aldrig. Gång på gång håller jag inte tiderna och vet inte hur jag ska gå vidare riktigt. Det är svårt att leva. Men det kan ju inte vara omöjligt. Någon gång och någonstans måste jag ju klara mig bättre än jag gör nu.

Det måste gå. 

Nedan: 

Cher bjuder på nittiotalsnostalgi för den som önskar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...