Jag var på krönikekurs hos mamma idag.

Vi läste om skrivarnlinjer på folkhögskolor på nätet, hon visade gamla foton och ett mejl hon fått från ett jättegammalt ex, och vi störde oss på Peter Birros självupptagna och aggressiva åsikter.

Vi pratade om teman på krönikor, tex hur allt ska säljas två för en vilket får oss att slänga en massa mat i onödan, och jag fick låna många böcker om och med krönikor. 

Dagarna går så fort och så är det så mörkt, när man ska gå hem. Och jag tänkte på definitioner av galenskap medan jag gick hem, upphetsad och kreativ, hoppandes i vattenpölar och gnagandes på mina händer. Jag blir sån. Det kan ju inte vara normalt? Eller dömer jag Det Normala för hårt, kanske är det inte så strikt och konservativt. Jag vet inte. I mitt huvud är det svart eller vitt. Eller kanske, tusentals färger på ena sidan, och svart på den andra. Tvinga mig inte att gå dit där lugnet sänker sig och man aldrig behöver känna sig udda.

Jag ska i vilket fall prata med min psykolog för det är inte nyttigt för folk i min omgivning (förr var det mamma, nu är det Patrik) att leva med mig och mina oberäkneliga utbrott av hysteri.

I vilket fall var jag som en tickande bomb av skrivlust, vilket Patrik bittert fick erfara i min rastlöshet och dåligt återhållna missnöje med att inte kunna klistra mig vid datorn kvällen ut. Jag behöll mitt humör under kontroll med slarviga anteckningar och maniskt läsande av Mian Lodalens samlade krönikor.

Nu har jag skrivit av mig iallafall, som ni ser. Våldsamt aggressivt. All min samlade energi här inunder. Nu kan jag gå ut och vara en normal och fin människa. Hoppas Patrik kan ta emot mig med öppna armar trots att jag är ett ruttet äpple. Jag har lovat att fixa mitt humör, jag kan knapra lugnande piller om det är vad som krävs. Hiva hit!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...