Nu har jag fått så många kommentarer att jag blir snurrig. Skriva inlägg först, svara sen, för minsta möjliga stressupplevelse.

Först vill jag bara säga att låten här ovan är FANTASTISK. Jag skulle kunna lipa, men då måste jag anstränga mig så mycket att det blir fånigt och känns jättekonstlat, så jag låter bli.

Faktum är att jag skulle gråta av lycka. Jag är mycket glad - fortfarande!  

Sen vill jag säga att jag var inte så här glad när jag gick hem från filmstudion. Men jag kan skilja på emotion (tillfälligt) och humör (mer långvarigt). Och det rörde sig bara om emotion.

Min telefon tramsar en massa och påstår att det inte finns nån teckning, trots att jag är MITT I fucking centrum. Det SKA finnas täckning där. Men icke. Det går inte att ringa. "Pipip" bara, och man vill kasta skiten i en vattenpöl, och mycket riktigt, min önskan slår in och jag tappar den i en vattenpöl.

Och så har jag inte ätit kvällsmat, och så sparkar jag på en stolpe fast missar den såklart och jag sparkar i pölar så det skvätter och svär en massa könsord och sen skrattar jag för jag är så glad egentligen.

Men idag var det två tjejer som skrattade åt mig.

Ja, det är sant! Nej, det var inte nån vanlig "åh tänk om de skrattar åt mig"-inbillning, det var på riktigt.

För jag hörde hur de sa "banan" från andra sidan gatan och fnissade, och där gick jag med min halvruttna banan, vad annars kan de ha skrattat åt? Jag kommer inte på något ord som låter som banan, gör ni?

Vilka töntar.

Det var en bra film iallafall. På filmstudion. Caramell hette den, mycket fin. Förfilmen hette Jag är bög och var rolig och ganska hemsk.

Och allting är bara fantastiskt bra med mig. Jag har semester från allt som är jobbigt och tar efter livsnjutarna - de där som ler oftare än de ser ut som torkade persikor i ansiktet, och som kan se vackra saker överallt. Lite mera levande.

Och idag har jag skickat brevet till Annie.

Nu ska jag äta kvällsmackor och dricka te.

Peace! eller nåt. 

 

annie

15 november 2008 12:05

ååh den där låten... jag tror lite att jag hatade den när jag var liten, att det var den, bl.a., som gjorde att jag inte ville gå i bugg mer än en termin. för dålig musik, sa jag. har för mig att jag stod där i iogt-nto's lokal och hade varit tvungen att hålla i svettiga killhänder och sånt. och så jävla dansband, tyckte jag. inte jävla kanske, jag var sju år, men ändå. HIMLA DANSBAND sa jag och stormade ut genom dörren och kom aldrig mer tillbaka. nästan. jag sa i alla fall till mamma att jag ville sluta. tss. det jag egentligen skulle säga, skriva, var om den här låten. med den videon var det extra sorgligt! jag vill också gråta. det finns en liknande till lyckliga gatan. med massa bilder på gammalt. och jag blir så lipig.

http://vadaskavsar.blogspot.com

 

annie

15 november 2008 12:07

http://www.youtube.com/watch?v=YE0-KWo_dhs

http://annie.se.nu

 

dean

15 november 2008 23:22

http://www.youtube.com/watch?v=m0eVeHVJ7wA
hahahihi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...