Det är bannemig en bedrift att jag aldrig kan komma ihåg hur mågna tecken det skall vara i en bokrecension.

Jag har säkert skrivit minst tio stycken, och fortfarande måste jag leta igenom mejlkorgen efter senaste gången jag frågade Karin hur många tecken det skall vara. Kan ju inte fråga igen precis.

1700? 1900? 1800? 1600?

Borde kanske tatuera in det någonstans på kroppen. Det bästa vore om man kunde tatuera in kunskap och fakta i hjärnan. Så mycket enklare allt vore.

1800!

1800!

1800!

1800!

1800!

1800!

1800!

Jag slänger med en bra låt också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...