Jag är fortfarande så där lugn och fin i själen, lite som att jag stannar här nu i stormens öga, eller håller andan under vattnet, ett tag.

Jag tror att mina psykologbesök hjälper. Även om det oftast känns som klyschor och gammalt babbel när jag sitter där, man upprepar samma sak gång på gång och jaja, kommer man nånstans med det här då?

Jo. Det dyker upp nya grejer när jag tänker, som små hjälptankar. Alternativen dyker upp, stora problem blir mindre, det svarta bleknar. Det måste komma utifrån.

Min tillvaro saknar mål. Jag simmar här under vattenytan och ser på allt som är vackert, håller andan lite till. Man måste drömma. Och aldrig aldrig aldrig ge upp. Jag är väldigt rädd för allting, jag är väldigt rädd för att bli bitter, att missa saker, att ingenting någonsin blir särskilt intressant eller märkvärdigt. Anspråkslös, nästintill asketisk, utanpå. Mycket mera inuti: färger och drömmar och kaos och önskningar och estetik och romantik. Sånt jag inte vill visa. Jag ger mig inte hän. Jag låtsas inte om. Jag väntar, låter bli, stannar, fegar ur. Undviker allt som kan leda till jobbiga situationer, dvs allt, precis allt, måste undvikas.

Det är viktigt att drömma. Ungefär lika viktigt som att ha varma skor på sig om man traskar runt på antarktis.

 

emma

12 november 2008 20:36

och som jag skrev till annie - jag ser gärna att både du och hon gästbloggar hos mej nån gång =)
så let me know om du e sugen! det hade givetvis varit en ära för mej att få in er. ^^

http://emmabrunnfors.se

 

annie

13 november 2008 00:19

ja man undrar ju. jag fattar inte varför. kanske för att inte kvävas av blodet. få slemmiga blodklumpar i luftvägarna. hmm.

det är egentligen väldigt konstigt att man blöder så lätt där, vissa, det är så onödigt.

ytummen! stackars ytummen.

vet du emma vill att du ska gästblogga hos henneoch jag med hon skrev det i min blogg. att hon ville ha in oss. det borde du göra. bra att det blir bättre och att du hittar hjälptankar. puss.

http://vadaskavsar.blogspot.com

 

dean

13 november 2008 11:36

oj, ära var ordet! men vad ska man skriva om då? vad går det ut på? jag käner mig ltie osäker. finns det nån handbok i gästbloggning?

 

emma

13 november 2008 14:14

ingen handbok =)
du kan få skriva om vad som helst eller ett tema, men det brukar bli trevligare om det får väljas fritt. du kan skriva om mej annars om du inte kommer på nåt ^^
jag som är så proffsig och bra och allas rolemodel! hehehehehhehehehehhehe.. hmm.. jah!
du får skriva om va du vill! =) annie också!

http://emmabrunnfors.se

 

dean

13 november 2008 22:04

men då kan jag skriva om dig :) om jag inte kommer på nåt annat.

 

emma

15 november 2008 21:21

bra!
säg till när du har nåt! =)

http://emmabrunnfors.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...