Jag har hakat upp mig på att rita. Jag har också hakat upp mig på Ben E Kings Stand By Me.

Bra grejer förvisso. Jag har en tecknarkarriär framför mig. Sådär bara. Från att nästan ha lagt ner det det uttjatade och överskattade ritandet, till att vara på väg att skaffa riktigt material (jag har aldrig gillat bra material eftersom det ger mig prestationsångest - ja, jag får prestationsångest av ganska mycket. Typ allt.) och illustrera en barnbok. 

Serierna bara ploppar upp i huvudet på mig. Jag hinner inte med. Gamla projekt ligger och pockar på uppmärksamhet också. Och så vardagen; allt jag borde/måste göra som städa, laga mat, skriva bokrecensioner. Nej, jag menar inte "oh, stackars mig som är SÅÅ överbelastad" för det är jag inte. Än.

Nu lämnade jag boken igen för att fylla i konturerna på min senaste teckning. Inga pratbubblor, eftersom de inte får plats får de stå under/över själva teckningen.

Det var inte det här jag skulle göra.

Ja, jag är en dålig människa som sitter här. Jag vet fler saker som gör mig "dålig" - det är skönt när någon faktiskt har uttalat det (inte att jag är dålig, det skulle dom inte säga) för det är lättare att bemöta än rösterna i huvudet (oh, jag framstår som riktigt psykotisk när jag nämner "rösterna"...!).

Men iallafall, jag ska sluta efter det här; men jag kom bara att tänka på alla sjuka saker som finns i världen.

Det var när jag bäddade sängen (se, jag gör nytta också) som jag kom att tänka på det igen. Vårt snygga svartvitmönstrade bäddset har nämlingen inga hål där uppe att stoppa in händerna i och dra ut flikar av täcket ur så att det fyller hela insidan. Jag tror att ni förstår...

DET är en störd sak; varför tillverkar man sådana modeller? Sjukt opraktiskt. Dessutom lyckas det alltid vara de absolut snyggaste påslakanen som är gjorda utan hål.

Andra saker som är sjuka/störda/konstiga:

Jag.

Basshunters musiks popularitet.

Chips med bacon och lök-smak.

Tranbär med jordgubbssmak.

Ekologiska äpplen från andra sidan klotet.

Ostkaka (okej, inte så konstigt, men jag har alltid hatat ostkaka).

Antalet frisörsalonger i Halmstad (ungefär trehundramiljoner per gata).

Pizzeriornas likriktning.

Äktenskap (ja, jag tycker det).

Sexscener i de flesta filmer med romantiskt tema.

Sexscener i porrfilm.

God hates Sweden (HA HA HA!).

Idrottslektioner (det är viktigt att alla motionerar, därför är vårt mål att avskräcka hälften av alla ungdomar från all framtida gymnastikutövning).

BajaMaja-tvål.

Kvinnor med åsikten att "kvinnor faktiskt är lite sämre än män, det är väl inget konstigt med det?"

Könsstympning.

"Växtfiberbaserade portionsprillor" ;)

MUF.

Min fars och farbrors devis om att allt som är billigt måste köpas, oavsett om man behöver det eller ej.

Uttrycket "att sätta på någon". Jag fattar inte ens vad det innebär.

Begreppet "naturligt". 

Foppatofflor (fast det är väl lite uttjatat vid det här laget).

Utvecklingen från miljövänliga till mer och mer energikrävande produkter.

Att kloka människor som gjort bra saker suttit/sitter i fängelse.

Men allt detta tjat har egentligen lett fram till ett fenomen som för mig är helt obegripligt:

Färdig potatis på burk.

Skivad eller kokt och skalad potatis på burk. Förr tyckte jag mest att det såg fruktansvärt oaptligt och onödigt ut. Nu har jag dessutom sett de svarta fläckarna (de där som kan vara inuti som man brukar skära bort när man skalar dem själv), lite lätt uppluckrade av vattnet i burken. 

Äckligt äckligt äckligt.

Och det finns ju uppenbarligen någon som köper detta. Annars hade ju inte skiten stått i hyllan år efter år.

Sjuka, sjuka männniskor! Där går definitivt gränsen för hur äcklig man får vara. Rutten potatis på burk! Eww!

Paint är roligt, har jag upptäckt.

Den här bilden tänkte jag slösa tid på att rita för hand, men så slösade jag min tid på paint istället och det var lika kul, fast lite svårare kanske.

Nu ska jag inte slösa tid längre. I've got work to do.

Jag vill ju vara som folk.

Jag vill ha en liten stökig mysig etta med rökelse och gröna krukväxter och tjocka draperier i orientaliskt mönster och kasettband som spelar i bakgrunden och chaite och en massa vänner som förstår mig.

Istället lever jag livet baklänges. Det funkar också. Jag har man och villa när jag är tjugo. När jag är trettio komer jag plugga i min lilla etta. När jag är fyrtio får jag barn. När jag är femtio börjar jag supa och hångla med alla jag ser. När jag är sextio bygger jag en koja i ett träd, och sitter där och skjuter med ärtrör på alla som går förbi.

Eller något liknande.

Det funkar ju det med. Man ska inte följa strömmen. Man ska gå sin egen väg.

Idag har jag gasat, frikopplat, växlat, svängt och gasat mig ut till Haverdal.

Pappa är en optimist, någon annan hade väl suttit svettig och hållit fast sig i sätet medan jag masade runt på en parkering fortfarande. Men inte far min. Här tar vi oss an nya utmaningar varje gång.

Han tycker att jag gör väldiga, oväntade framsteg varje gång. Det är fint att höra. Må så vara att jag körde hackigare och fick motorstopp i en uppförsbacke idag, men det är väl att räkna med i en sådan situation. Sist körde jag i 90 på en landsväg, och missade en infart; idag körde jag en relativt vältraffikerad, varierad och lång sträcka.

Det var roligt att träffa släktingar. Farmors bror med fru bor där ute. Det är vår. Jag fick te och fruktklyftor.

Innan övningskörningen, och efter promenaden, fick jag lunchsoppa hos Inger, som bor en gata bort. Det var inget planerat, mamma skulle dit och vi tog följe, och jag skulle ändå äta och hon hade gjort helt vegetarisk mat. 

Det var så gott och trevligt.

Men det har inte blivit läge att redogöra för min nyutvecklade, rykande färska teori. Man kan inte spela psykotiskt geni när som helst. Oftast ska man bara spela social.

Så det blev aldrig läge. Mamma pladdrade på, och det kom liksom aldrig något bra tillfälle att plötsligt bara lägga fram min uträkning.

Jag hoppas på att hitta någon som kan lyssna och vara intresserad såsmåningom. Men det får inte vara någon som direkt berörs. Kanske senare, inte nu.

I vilket fall; en social och bra dag.

Det är jättefint väder ute!

Det finns snödroppar. Jag vill gå till järnvägen. Titta på tågen.

Man ska leva när man kan. Jag blir konstig i huvudet av att vara ensam ute. Alla tankar blir klara av kylan, fast bara på ytan, isglansiga. 

Alla stunder av livet måste tas tillvara och alla detaljer är värda att se. För det blir inte märkvärdigare än så här.

Upp och ner.

Det är mitt standardsvar på standardfrågan. Med ett käckt leende, så att frasen snarare får en lättsam klang än någon djup och tråkig innebörd.

Det är sant helt igenom, jag är nästan som manodepressiv om man säger så.

Alla andras liv är också upp och ner, så jag framstår inte som psykotisk alls, möjligtivs lite konstig och ärlig som inte bara svarar "bra".

Jag svarar aldrig "bra", om det inte är bra just för tillfället. Jag tycker inte om att ljuga.

Upp och ner är den ultimata sanningen.

Det finns en viktig skillnad mellan föräldrar och föräldrar.

Vissa bryr sig faktiskt inte om barnens bästa.

Vissa skaffar barn för sin egen skull! Fy!

Vissa försöker påverka sina barn! Dubbelfy!

Vissa "experimenterar" med sina barn! Usch!

"Experimenten" kan tex innebära att man låter sin son leka med dockor eller att barnen inte går på dagis. Hemskt är det.

Många homosexuella skaffar barn för sin egen skull, till skillnad från heterosexuella som skaffar barn för barnes egen skull såklart. Homosexuella tänker BARA på sig själva hela tiden. Dessutom kanske dom är pedofiler!

Vegetarianer tvingar sina barn att äta grönsaker, det är fruktansvärt. Alla barn får näringsbrist och blir mobbade.

Det finns också fattiga människor som skaffar barn FAST att de inte har så mycket pengar. Det är också väldigt ansvarslöst och egoistiskt!

Det är HEMSKT att utsätta sina barn för risken att bli mobbad!

Då tänker man BARA på sig själv!

Usch!

Sen finns det föräldrar som inte sticker ut.

Det är bra föräldrar. Deras barn mår alltid bra och växer upp med en kvinnlig och manlig förebild och blir lönsamma och välanpassade när de blir större. Hela familjen mår bra och äter näringsriktigt och leker i den frodiga trädgården och det är så fint så jag vill bara lipa.

Hur KAN man bara ha mage att inte leva på rätt sätt?

Fy!!