Idag är det en torsdag!

Jag funderar över det faktum att jag tycker om regn. Något stört är det ju i huvudet på mig, man ska inte tycka om regn. Jag vill göra en lista över allt som gör mig "onormal" - det vore säkert bra för mig.

* Jag tycker om blod. Ja, där la jag ribban direkt; men nej, jag är inte självdestruktiv eller goth eller nåt. Men jag gillar sår, blåmärken och blod. Små sår då, nu snackar vi skrubbsår och inte avsågade ben eller nåt. För mig symboliserar små skador att man har arbetat med kroppen, att man varit med om något spännande kanske. Lite sådär hjälte-komplex. Jag vill alltså ha lite sår och blåmärken själv, att kunna imponera med.

*Jag blir pirrig och nervös av röster som inte är direkt manliga eller kvinnliga; speciellt om det är en röst som sjunger. Jag blir jättegenerad. 

* Jag tycker att jag dansar bra balett. Nej, jag dansar inte bra balett, men ibland sträckerjag ut ben och armar, hoppar, snurrar och känner mig som värsta proffsdansaren. Inte sällan till en låt som är ämnad för helt annan slags dans.

* Jag tänder inte på David Beckham. Tvärtom, jag tycker han är äcklig. Det händer i själva verket inte mycket positivt i min kropp när jag ser en muskulös bringa.

Jag vet, det är seriösa grejer. Det är nu man börjar överväga tvångsomhändertagande och intensvi psykiatrisk vård i flera år. Hur är det möjligt att INTE tända på hunkar som Beckham?!

* För att spinna vidare på ämnet så ser jag inte det läckra med kostym. Det är inte bara världens tråkigaste och mest likriktade plagg, det är dessutom inte snyggt eller sexigt. Man ser ingenting av kroppen, ingen hud, färgerna är oftast bleka/mörka och tråkiga och tankarna går snarare till begravning, eller en misslyckad maskerad, än att det skulle vara snyggt och manligt på nåt sätt.

* Nog om män nu. Jag kan istället nämna att jag aldrig blivit ihop med någon jag inte träffat på internet. Jag är alltså en av de asociala människor som sitter framför datorn jämt, jag erkänner.

Har varit kär en gång i en IRL-person, men eftersom mina flirtkunskaper låg under nollvärdet fick jag aldrig veta om personen i fråga tyckte att jag var en underhållande idiot, eller en påfrestande idiot.

* Jag anser mig vara sent utvecklad, men jag vet inte om det är sant.

* Jag har aldrig varit intresserad av rykten, inte heller kunnat vara speciellt intresserad eftersom jag inte visste vad hälften av folk i skolan hette. Fast jag vet inte vad som är höna och ägg där, vet inte heller hur pass onormalt det egentligen är att inte bry sig om okända människors privatliv.

* Det är ett mirakel att jag har vänner och ett socialt liv. Jag är världens sämsta på att höra av mig (fast jag har skrivit en lista för att bättra mig nu!). Jag är också ganska lat och hemtam. Jag tror dock att jag är på väg att utvecklas på området eftersom jag är "stor nog" att tvingas lära mig sköta om det jag har.

Kommer inte på något mer nu. Nästa gång kanske jag berättar om hur normal jag är istället.

Ju längre något har funnits i en desto mer trovärdigt blir det. Helst sen man var pytte. Eftersom jag anser mig lite sent utvecklad i min sociala personlighet kan jag eventuellt räkna lite senare, men jag hittar ändå tidiga symptom.

Jag accepterar mig själv fullt ut, när jag tror på mig själv. Därför är det viktigt.

Jag sa till mamma att jag bara måste hitta ett sätt att vara, och insgå att det inte var varken lögn eller omskrivning utan bara en mycket korrekt sammanfattning. Bra. Det känns skönt att inte ljuga. Ju mer man ljuger desto mindre tror man på det man försöker undanhålla.

Jag tror att det var en dröm, det där med marsvinet. 

Det är en evighet tills jag ska till psykologen igen. Jag vill berätta om rösterna. Jag behöver hjälp att stå emot och ignorera dem.

Jag är inget psykfall. Säger jag och vet inte vad jag menar, om jag försöker ljuga igen, eller om det är någon som intalat mig det. Eller om det är en sanning för mig också. Det finns många delar av mig. Någon del är nog ett psykfall. Lite iallafall.

Jag kanske drömde om ett marsvin. Eller så har jag sett ett marsvin, eller hört någon prata om ett marsvin, eller tänkt på ett marsvin eller något annat.

Ingen ordning på mina tankar precis. Jag kan inte ens skilja på dröm och vakna upplevelser.