kristian

11 mars 2009 23:57

Gick du till järnvägen? Först läste jag det som att du gjort just det och tänkte skriva:
"Vad fint att du lever. Det är när man inte vågar njuta av de enkla glädjeämnena i livet som man på riktigt skadar sig själv."

Det måste inte vara tåg. Att oroa sig för vad folk ska tycka i sådana sammanhang är att verkligen skada sig själv. Ta bara en sån sak som att stå helt still bland en folkhop och njuta av solen eller gå och sjunga eller skrika ut sin ilska i skogen eller hälsa på någon okänd eller krama träd...

Sverige är ett svårt land att vara lycklig i för vad är jobbigare än när någon tydligt visar sin lycka? Det liksom sticker i ansiktet att bara se någon vissla och man ska inte ta plats, gud förbjude. Och man ska definitivt inte prata om hur lycklig man är och om någon mår dåligt ska man gärna upplysa om att man själv minsann mår dåligt ibland och vet hur jobbigt det är - istället för att vara konstruktiv.

Nu blev det nästan en bok. Men jag behövde få det sagt. Och snälla du, säg inte "livet blir inte märkvärdigare än såhär" för du får det att låta så negativt. Livet är magiskt och det är bara du som sätter gränserna, faktiskt!

dean

12 mars 2009 09:35

skriv en bok! :)
många säger som du, att sverige är... tja, att det finns mycket avundsjuka och att man inte får sticka ut. är det annorlunda i andra länder? antagligen. jag har ingen bra koll på sånt. men jag känner igen det du säger. man ska inte ha det för bra. men man får inte må dåligt heller.

jag tror jag menade ungefär som du skrev. men jag är så negativt lagd att jag liksom inte kan uttrycka det bättre :P jag tänker att ingenting händer när man bara sitter och väntar.
sen tror jag att man lär sig njuta av livet mer när man blir lite, lite äldre. jag hoppas det iallafall.