Jag höll inte mitt löfte.

Förlåt.

Jag gjorde precis det förbjudna. Jag lät bli att svara när telefonen ringde.

Jag SKA ringa upp, lovar, eller svara om det ringer igen.

Men, det har ringt tre jävla gånger idag - jag pallar inte. Jag är upptagen. Den här gången var det mamma och det krävs extra mycket för att prata med henne för hon är inte den typen som säger hej och förklarar vad hon vill. Hon har alltid trehundra saker på hjärtat och märker minsta antydan till att jag inte vill prata. Och då påpekar hon det. Utan mamma hade jag varit en social katastrof. Hon har fått kämpa. Men tack vare henne kan jag ställa och svara på frågor, använda både kniv och gaffel när jag äter och säga tack och le när jag får en present.

Jag är nog inte störd, bara lite långsam.

Har jag varit på toa? Jag komer inte ihåg. Jag undvek det länge för att jag hade viktigare saker för mig; nu känns det som att jag inte är kissnödig men jag är inte alls säker på om jag varit där än.

Dagens recept.

Så här går du tillväga:

1. Inse att du måste käka.

2. Muttra och svär.

3. Kolla i frysen. Hitta förslagsvis de sista potatisbollarna, och de sedvanliga gröna bönorna. Häll skiten i en stekpanna. Återgå till arbetet.

3. Inse efter några minuter att du har mat på g i köket. Ta hand om maten. Häll på soja. Soja är gott.

4. Servera i djup tallrik för minimerad spillrisk. Ät.

Ps. Det är även viktigt att dricka vatten, samt att kissa när man är kissnödig.

Klockan är 12:25. Jag har ritat en halv skiss, druckit tre koppar te och bitit på naglarna.

Jag tror att jag kvalificerar mig utmärkt som Kreativ Själ. Lite lagom lat, oorganiserad, charmig och rätt duktig när jag lägger manken till.

Kanske har jag äntligen hittat min grupptillhörighet.

Hittade den här låten på ett blandband med hälften inspelningar från cd och hälften blandade låtar från radio, som jag själv gjort. Jag gör sånt ibland. Jävligt bra att göra faktiskt; man plockar fram ett tomt band, varvar mellan alla sina favoritlåtar tills kassetten är full, sen lägger man undan den och hittar den långt senare en dag när man inte vet vad man vill lyssna på. Surprise!

Funkar utmärkt som subbstitut för blandbandsälskare som inte har någon att spela in band åt för tillfället.

Det skall förstås sägas att jag är lite gammeldags och gärna håller mig kvar vid fysisk musik ett tag till innan internetmusiken tagit över och förvisat min kära skivsamling med tillhörande kasettband till de andra älskade men utrotningshotade föremålen som spelat ut sin roll.

Det är dimma. Ännu en helg är över, ungefär samma saker händer och man märker knappt att tiden går frammåt. Man lever i nåt slags provisorium.

Jag fyller snart 21. Nej, det är inte så mycket. Jag inser att de flesta jag umgås med nu är minst ett år äldre. Jag är minst. Som om det spelar någon roll.

Jag begriper fortfarande inte hur jag kunde skriva in min nästa psykologtid så sent. En månad. Utvecklas jag? Det skrämmer mig att jag inte har något mål. Jag är rädd för allt, och kan bara se extrema framtidsvisioner. Hur blir man så svartsynt, och hur slutar man med det?

Vad vill jag vad vill jag vad vill jag? En fullständigt normal frågeställning för en person i min ålder.

Jag kanske är helt normal, jag har bara siktet inställt på en mer detaljerad bild av livet än folk i allmänhet har. Jag ser allt smått. Jag är rädd för allt. Jag gräver för mycket. Hur gör folk?

Jag kanske vill precis som alla andra - fast alla vill olika, så det räcker inte. Man kan inte kopiera. Jag är precis lika verklig som alla andra. 

Livet är kort. Och långt. För kort, för långt.