Nej men lilla vännen.

Vad tycker du att du håller på med nu egentligen? 

Du är inte sexton år, hur mycket du än vill det. Du är gammal nog att ta ansvar över ditt liv.

Och det är inte speciellt synd om dig heller. Ditt liv ser ut ungefär som väldigt många andra jämnårigas liv. Det är samma problem och plågor, samma vägskäl och framtidsångest. 

Nu är det dags att vi tar lite ansvar för det här livet. Det kan bli riktigt bra om vi gör något av det. Du vet att du kan lite bättre än så här, eller hur?

Nu tycker jag att du sätter igång och gör ett litet schema över kommande veckas göromål. Slutar befinna dig i en drömvärld och tar itu med det du har runt omkring dig. Det är inte så förskräckligt jobbigt som du tror. Lev lite i nuet. Träffa lite folk. Njut av det du gör. Ansträng dig lite.

Idag har jag sökt ett jobb på Systembolaget i Oskarsström. Ironiskt, va?

Jag har varit på arbetsförmedlingen också fast jag inte hade något att säga; det gick bra ändå. De hade fortfarande i sitt register att jag pluggar.

Vädret stör mig och jag är lite otålig. A med boken var nöjd med bilderna; fast hon vill ha människorna större och bakgrunden mindre. Jag ska fortsätta skissa. Och försöka få ihop en bokrecension av den senaste boken fast jag inte kommer på ett skit mer att skriva. 

Sen ska jag ta itu med alla skolor som måste sökas; det är bra att få det gjort.

Att dagarna som kommer har samma namn som de hade förra veckan har jag lärt mig nu.

Men de är alla olika. Man kan aldrig veta vad som ska hända.

Idag fyller Thåström och mina tvillingkusiner år. 52 kontra 22. Själv fyller jag 21 om precis en månad. Jag har precis insett att varken är yngre eller äldre än den där siffran. Jag ska troligtvis plugga till hösten. Jag börjar ana att jag är en verklig människa med ett verkligt liv.