9.57 Jag dricker te och undrar vad jag ska göra när frukosten är avslutad.

Då minns jag. Psykologen, kl 10.00, onsdag. Skit skit skit skit skit skit.

Snabbt som attan försökte jag hitta ett nummer till UPM på nätet, ringde ett på måfå, insåg att jag tine visste vad jag skulle säga, det var ändå ingen som svarade så jag fullkomligt kastade mig ur huset, lät brödet stå framme och torka, struntade i att jag just ätit vitlöksost utan att borsta tänderna och att håret var fett och kläderna svettiga. Jag rusade allt vad jag kunde, och jag kunde inte så mycket förstås.

Det tar ungefär en kvart, tjugo minuter att gå in till stan. Lite snabbare om man har eld i baken. Stackars stackars mig.

Vid picassoparken ringde psykologen och jag sa Jaaah kommmääähh om fem minuteeeh.

Och allting löste sig så fint så fint. Min psykolog är så flexibel, eller så kan han inte räkna, jag vet inte. Flera gånger har jag frågat hur många gånger vi har kvar, men han säger bara "ääh, det vet jag inte, det spelar ingen roll". Idag sa han att vi nog gått över antal gånger för länge sen eftersom jag gått där förut, för ett par år sen. 

Nu är brödet undanplockat och jag har duschat. Nyss tänkte jag på något annat som jag tror att jag har glömt att jag skulle, men nu har jag glömt vad det var.

Den jävla tiden ska ha så bråttom jämt. Nu är klockan redan ett. Jag hatar eftermiddagar, då kommer snart Patrik hem och då är dagen slut. Arbetsdagen alltså.

Idag vill jag rita en serie och så ska jag plugga. Slut. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...