Eftersom min klockradio inte satte igång som den skulle imorse (jag förstår inte varför; larmet var på, ljudet var på, tiden stämde) sov jag till efter elva. Fan också. Tillslut vaknade jag av mig själv, efter att ha legat ett tag och i sömnen liksom anat att klockan verkligen borde ringa snart för nu har jag sovit som törnrosa i hundra år nästan.

När jag sedan skulle ut och hämta tidningen (brevlådorna sitter utanflr huset eftersom ytterdörren oftast är låst) gjorde jag bort mig inför grannen.

Vi har för vana att hålla utkik genom titthålet i dörren, om det är någon i trapphuset väntar vi med att gå ut. Ganska löjligt, men iallafall. Har man precis vaknat är det ju ursäktat att man inte vill visa upp sig mer än de få sekunder man kikar ut genom ytterdörren för att sträcka sig efter tidningen i lådan.

Men jag glömde att titta i titthålet, och eftersom jag inte hörde några ljud från andra sidan öppnade jag helt enkelt dörren och klev ut.

Hej, sa min granne, som var på väg upp för trappan till våning två. Jag stod i morgonrock och rufsigt hår och stoltserade med att jag minsann föredrar att sova tills halva dagen har gått. Men sen blev det ännu mer pinsamt, för jag reagerade reflexmässigt med att ta ett kliv tillbaka och försöka stänga dörren om mig, som att jag skulle kunna sudda ut händelsen genom att gömma mig inne i lägenheten. Allt hände förstås på några sekunder och jag begrep snabbt att det skulle verka ännu löjligare att rygga tillbaka som en social fobiker för att min granne försöker hälsa på mig i trapphuset. Så jag hejade tillbaka och fnissade och hoppades att min fniss skulle signalera "hoppsan, jag blev så paff när jag såg dig att jag tog ett steg tillbaka, vad tokigt va, hihi, nu ska jag gå ut och hämta tidningen, hej med dig!".

Förbannade klockradio. Jag har inte tid att försova mig, jag har massor att göra och nu är klockan redan ett, och allt är klockans fel. Jag lovar.

Min dagsplanering blir förstörd. Den innefattade visserligen ingenting specifikt, men en vitkig punkt var ändå att stiga upp innan klockan blivit tvåsiffrig. Röv också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...