embla

10 maj 2009 20:34

Genetiskt, och möjligen jordmån, skulle jag satsa på.. myrkiss låter minst sannolikt, i alla fall. :}

Se upp med liljekonvaljen bara, den är jättegiftig.. *manande förälder*. Visste du det?

dean

10 maj 2009 21:11

hm, visste jag det? nej, jag tror faktiskt inte att jag var sådär våldsamt medveten om det. planerade dock inte att käka upp dem (trots väldoften). undrar hur mycket man måste äta för att dö? man kanske inte kan dö, bara bli sjuk. vore coolt annars att dö av liljekonvaljförgiftning. värsta romantiskt.

embla

11 maj 2009 01:52

Jo, jag tror nog man kan dö, i alla fall.. jag skulle föredra utandningsluftskvävningsdöden i så fall, det är mindre ensamt.. Ja, deadly, står det ju på Wikipedia, "highly poisonous".. Maria Langs "Kung Liljekonvalje av dungen" handlar om mord genom förgiftning av vatten från en liljekonvalje-vas.

"vatten från vaser där blomman stått bör hanteras varsamt. Undvik att lämna små barn utan tillsyn i närheten av liljekonvaljer".

dean

11 maj 2009 12:54

coolt! jag visste ju verkligen inte det här, tänk om jag blivit akut törstig och fått syn på glaset med blommor och tänkt "ah, måste ha nåt å dricka, väck med de där" och slukat innehållet i en klunk. lite snopet hade det varit.
annars hade jag nog tänkt drunkna, när jag dör. om jag får välja. jag känner en stark samhörighet med havet och gillar tanken på att försvinna ner i djupet, liksom återförenas med naturen.
behöver ju inte vara ensamt med blomgiftet, man kan ju tex vara två som dricker. eller fler.