Gud vad tråkig jag är som skriver ett depp-inlägg det första jag gör. Gud Gud Gud.

Men jag måste det. Har ni någonsin hört talas om en kreativ person som bara skriver när hon/han är glad och aldrig under dystra stunder? Ja, det kanske ni har men jag är en av alla dem som inte har så jävla mycket att komma med men iallafall tar till konsten som vapen när allt känns onödigt tungt. 

Är det inte så att alla är olika? Jag vet folk som är väldigt positiva, det är beundransvärt och underbart på alla sätt men sån är inte jag. Det kan bero på uppväxt eller gener och både och antagligen men nu är det en gång som det är och jag försöker att ta vara på glada saker i livet så mycket jag kan.

Jag tycker att jag borde få mycket mer cred för alla ansträngningar jag lägger ner på att tycka om mig själv. Jag jobbar! Jag betalar hundra spänn för att snacka med en psykolog om att mina tankar inte är den ultimata sanningen och lära mig att tänka alternativt. Varför är det så svårt? Varför gör jag det så svårt? Varför har jag inte börjat leva än? Jag är tjugo nu. Det är okej, men det är waste of time och onödigt att älta. Jag försöker ju låta bli. Jag har inga mål och jag är curlad av mina föräldrar. Jag kan i princip ingenting och jag är självfixerad. Man tror ju att några besök hos en psykolog ska hjälpa, men icke. Jag vet att det är min uppgift och mitt liv. Det är en frihet. Ibland känner jag friheten. Men jag kan ingenting. Kan inte, vill inte, orkar inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...