Föreläsningen var på engelska idag. Jag övervägde inte att hoppa ut genom fönstret och jag övervägde inte att gå därifrån men jag övervägde att inte anstränga mig och lyssna. Jag lyssnade ändå och det gick rätt bra och var intressant och det var en trevlig ryskbrytande föreläsare. Problemet
är att jag inte lyckas skrapa ihop anteckningar nog att kompensera för det som (jag inte för)står i boken, i vanliga fall. Ännu mindre på engelska då förstås.

Jag följde efter ett gäng klasskamrater som skulle hämta ut sina tentor, utan att säga ett ord. Jag har ingen aning om vad jag ska säga till de andra i den där gruppen, så jag spelar min roll som nagelbitande, klumpig, blyg och lite småkorkad, om nu någon alls skulle bry sig om vad jag spelar.

Föreläsaren pratade förresten om (nu minns jag inte orden och begreppen, men) att upprätthålla sin självbild inför sig själv. Annars blir man förvirrad och det vill man inte. Aha.

Vi hämtade iallafall ut varsin tenta och jag hade 26,5 poäng. Gränsen för godkänt: 26 p. Puh!

Jag bläddrade lite i pappren och hittade diverse läraranteckningar - på ett ställe stod det Nej! Jag hade helt missförstått tydligen.

Jag blev så ledsen av det där "Nej"et, fick en klump i halsen. Det måste vara någon betingad respons att jag är så fruktansvärt rädd för att bli emotsagd eller kritiserad. 

Med stukat självförtrende återvände jag till lektionen, nu är jag rätt glad igen. Fast lite trött och håglös. Jag vill bara ligga och läsa mina böcker som när jag var barn, slippa ifrån allt som jag kan misslyckas med. Bara gömma mig. Inte ta ansvar. Vara ifred, lämna tillvaron åt sitt öde.

Jag måste ta upp min metala ålder med min psykolog. Kan det vara så att jag är efterbliven på något sätt? Jag misstänker att min mentala ålder är ännu lägre än jag hittills trott. Tretton kanske. Eller om den är lägre på vissa omården och bara låga på andra. Beteendet ligger jävligt lågt till iallafall. Elva år högst.

 

donkeypong

7 december 2008 22:50

Du påminner lite om hur jag brukade vara och lite om hur jag fortfarande är. Eller så är det bara jag som ser saker.

Fast du verkar vara smartare och mer självmedveten.

 

dean

8 december 2008 12:50

oh, tack. jag är nog jävligt självmedveten, smart vet jag itne. vem är du? synd att du inte har nån blogg jag kan kika in på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...