Stress stress stress. Vi läser om stress på psykologin nu, och jag hatar andra människor ibland. Har ingen koll på någonting, det är absolut en stressfaktor. Ja, jag upplever absolut att kraven på mig är högre än mina upplevda förmågor, tentor och nya böcker och delkurser, öh, va? Det här kommer aldrig att gå. Vad skulle jag in här och greja för?
Jag borde ha hållit mig till livets skola - den är tillräckligt jävlig - och inte gjort det svårare för mig.

Jag kan verkligen inte förstå att min psykolog påstår att jag är normal. Nej, det är inte möjligt! Isåfall skulle jag vara extremt lat, oansvarig och nonchalant. En blasé person som skiter i det mesta.

Ja, då är jag väl det. Det är inte det att jag har problem, jag anstränger mig bara inte tillräckligt mycket. Ajaj.

Men jag tänker inte försjunka i självförakt nu, snarare tvärtom, envist hävda att något är fel på mig och därmed basta. Låt mig vara missförstådd då, strunt samma, så länge min bild av verkligheten gör mig på gott humör.

Usch, jag tycker inte om människor som lyckas. De tittar på mig som om jag var en idiot (vilket jag kanske är, men ändå), såklart bara min inbillning men usch, jag tycker illa om dem ändå.

Är det verkligen så att jag måste lägga en massa pengar på ännu mer jävla litteratur? Sug min röv. Säger jag då.

Nej, detta blir det sista jag pluggar, jag kan inte med det helt enkelt. Plugga är inte min grej. Jag trodde tolv års ångest hade lärt mig det, men icke. Nu vet jag. Detta evinnerliga liv, inte kan det vara skapt med tanke på en sådan hopplös drönare som jag. Det är mycket med det jordiska. Jag försöker bara få min självrespekt att överleva.

Dagarna bara går. Stress stress stress. Allt man ska hinna stressar mig, men ännu mer stressad blir jag av att jag vill leva också. Livskvalitet och grejer, det är en jävla djungel att försöka prioritera sig fram till en dräglig tillvaro. Jag är fullständigt ovan vid djunglar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...