IKEA-pennorna är faktiskt rätt kassa. Och så många jag snott under livets gång, vad ska jag med dem till? Jag borde satsat på en annan häst. Stulit något annat. Det här har han säkert tänkt ut, Ingvar, man ska tro att man är lite busig och revolutionär men egentligen samlar man bara på sig skit medan han sitter och skrockar åt hur lättlurad man är.

Ouh, jag våndas över tentor och skit som kommer sen i kursen och tvivlar stort på min förmåga att genomföra dem med lyckat resultat. Kanske en släng av "inlärd hjälplöshet". Min studieteknik är under all kritik, det finns inte en chans att jag lär mig detta genom att bara knapphändigt svara på frågorna och sen lämna skiten därhän.

Det är intressant! Men jag tycker inte om när saker är svåra. Jag tycker verkligen inte om att lära mig saker för det är intimt förknippat med ångest över att inte bara kunna och att ha så långt kvar att kämpa för att klara det. Usch!

Tänk att allting ska vara så svårt alltid. Det är svårt på jobbet och det är svårt att plugga och det enda som inte är svårt är att sova, äta och titta på tv. Man kanske borde ha vant sig vid det här laget, men jag har så lätt att ta till flyktbeteenden och jag vill fortfarande att allt bara ska vara enkelt och att världen skall se ut på ett annat sätt.

Ibland är det deprimerande att tänka på hur världen ser ut med allt från fattigdom och elände som jag inte lider av, till andra människor dumma attityder och åsikter som jag lider av. Men egentligen finns det ju ingen sanning om hur världen ser ut eftersom alla skapar sin värld inuti huvudet, och jag vet/känner att det går att mixtra med den där bilden, fylla sin värld av kloka människor och hopp.

Det är sjukt lustigt, världen är som ett mynt med två sidor, ibland befinner man sig på klaven och tycker att livet är skapat av någon som vill att vi ska lida riktigt ordentligt och som gör allt för att pissa på oss. Andra gånger sitter man på kronan och tänker att på det här jävla myntet är man ju trots allt inte ensam och ibland är det riktigt angenämt att leva. Tillochmed för en missanpassad pantskalle som jag.

Till något helt annat, framkallat av musiken jag lyssnar på. Som alltid påminner mig om Stockholm och tonårsförälskelse och högstadiet och grejer. Det är verkligen konstigt att alla känslor som är kopplade till den här låten bara finns inne i mitt huvud. För någon annan betyder låten nåt helt annat eller ignenting, och folk bryr sig ju faktiskt inte ett skit om vad jag känner. Det klingar inte alls.

Lite som myror, om man tänker att alla människors känslor är myror, fast kanske osynliga, rätt som det är har man trampat på någon annans myra utan att veta om det och man går vidare oberörd medan myrägaren får ha ont i hjärtat en liten stund.

Det var inte det jag började skriva om dock. Nu har jag bytt musik till Le Bombe, går igenom det första blandbandet, det som försvann i flytten. De flesta låtarna är för smala för att ligga på youtube och jag hade prestationsångest för min lilla skivsamling i jämförelse, men så bodde jag inte i Stockholm heller utan i Osten, dessutom var jag sent utvecklad, började handla egna kläder och skaffa musiksmak i åttan typ. Ja, det är sant! Jag gillade fortfarande Aqua när jag började sjuan, och gjorde motvilligt mitt första besök på JC (mamma var med förstås). Mitt huvud har aldrig riktigt hängt med, jag kommer bergis ha en tjugoårings intellekt när jag är trettioåtta.

Det är märkligt, men låtar som har något med Run i titeln är ofta bra. Jag är tex våldsamt förtjust i både Born To Run, The Loneliness Of A Middle Distance Runner och Run!Run!Run!

Det är väl något med den sprängande desperationen - oförmågan att sitta still och att vara kontrollerad - som låtarna fångar, eller som jag tycker att låtarna står för. Alla de där tre var dessutom viktiga för mig under högstadietiden.

För att avrunda.

Nu känns det som att jag har sagt ungefär allt om mig, i det här inlägget. Egentligen behöver man bara läsa detta enda inlägg, så kan man säga att man känner mig. Du som läst ända hit! Du känner mig utan och innan! Eller iallafall innan.

Kanske har jag fått några nya bekantskaper idag, tack vare detta.