Idag har jag känt mig konstant kissnödig. Kanske har druckit för mycket eller så är det en kamouflerad känsla av otålighet. Det suger krokodilrumpa att plugga. Jag har som vanligt struntat i att sätta upp mål trots att jag vet att allting blir mycket enklare om jag gör det. Nu har jag iallafall, så här vid dagens slut, bestämt mig för att alla frågepapper ska vara gjorda idag. Nästa steg blir att grunna vidare på alla obesvarade frågor som jag inte fått grepp om.

Ett tag (peppar peppar ta i massa trä) har det flutit på rätt bra, jag har kontrollerat alla frågor nästan, inga krångliga frågeställningar och begrepp som jag inte känner igen. Lycka är att begripa större delen av helheten.

Jag kan inte säga att min insats varit överimponerande annars. Har smitit undan mycket och hittat på annat, och ägnat mig åt djupgående studier av stearinljuset på köksbordet.

Och imorgon ska jag jobba hela dagen. Det känns lite stressigt för det verkar vara en så jävla stor grej, hutlöst mycket ostar och skyltar och uppgifter att hålla reda på, suck. Men jag har bestämt mig för att inte gnälla på det, man vill ju visa sig lite positiv och gladsynt ibland också.

Det är mer än två veckor kvar till tentan. Jag känner mig lite som ett dåligt skämt. Tenta! Det rör sig inte längre om ett simpelt högstadieprov i historia eller svenska eller matematik som kan misslyckas utan att det gör så mycket.

Det är en jävla salstenta!

Jag är en riktig student, läser på högskolan, pluggar stenhårt, duktig elev, vem försöker jag lura? Var fan gick det fel?

Jaja, jag förhåller mig ganska lugn ändå, undrar bara om man kan bli återbetalningsskyldig på minimumbidraget om man sumpar allt?

Hoppas inte.

Min studieteknik suger för övrigt.  

Idag ska jag faktiskt äta lunch.

Och jag ska faktiskt plugga, så mycket det bara går. Sen ska jag städa köket men det gör jag hela tiden så det är inget faktiskt där.

Men igår fick jag faktiskt undan allt skräp i de där två stora kassarna. Allt utom en liten hög som jag klumpat ihop och lagt diskret bland andra skräphögar bredvid soffan.

Jag tycker inte om när veckorna ser ut så här, att dagarna alla är likadana och bara glider förbi. Det känns lite deprimerande. Jag vet inte vad som vore den ultimata tillvaron för mig.

Men jag ska faktiskt äta lunch idag. Bravo.

PS. Nu har jag "designat" om sidan igen. Jaja, kommentera gärna att det är fult, ni vet att jag inte har öga för sånt här. Vitt är iallafall mindre deppigt än svart. Och så ska jag försöka le lite då och då så blir jag nog lycklig och glad.

Ja, jag kan se att jag gör allt jävligt märkvärdigt och svårt, det ligger väl i min natur att kreera hysteriska höns av små fjäderpartiklar.

Men man vill ju tro på sig själv mer än omvärlden. Om allting inuti en säger ja är det svårt att gå emot.  Dom säger att jag ska tänka mindre, och tänka positivt. Men man skär inte bort tankar hur som helst. Tankar är en del av identiteten. Den lilla tillstymmelse till identitet jag förfogar över. Det känns svårt att kasta bort den. Vad ska jag byta ut mig mot? Ge mig ett realistiskt alternativ.

Jag antar att det enda jag kan göra är att prata med min psykolog, trots att jag är rädd att han inte ska lyssna och inte förstå. Han kommer inte att förstå, det är jag ganska säker på.  Men vad finns det för andra möjligheter? Att hålla det inom mig. Att öppna mig för precis alla helt besinningslöst.

Okej, det kanske inte är något. Jag vill göra mig lite speciell, kan inte förlika mig med tanken på att vara vanlig. Vaddå vanlig? 

Antingen det förhåller sig si eller så eller på annat sätt vill jag bara få det överstökat så jag kan börja leva. Buhu buhu, pretto pretto stackars mig.  Men ja. Jag har problem. Oavsett om det rör sig om inbillningssjuka eller riktiga grejer så har jag problem.

Men jag sitter inte inne med sanningen (en tanke är ingen sanning) och min psykolog gör det inte heller. Det gör allting svårare. Annars skulle jag nog bitit i suräpplet och lagt mig under kirurgskniven (den symboliska alltså), om jag visste att resultatet skulle bli rätt.

Men jag vill inte hamna far too long in the wrong direction.

Jag nojjar. Jag tvekar. 

Jag vill ha den här skivan.

Plats för suckar och hånskratt.

Ja, det rör sig om cheesy musik (i reklamen nämner de att skivan säljs på Statoil), och JA, jag vet att man kan ladda ner gratis om man är lite ung och rebellisk men det är inte jag för jag är gammal och virrig och begriper inte internet och skulle inte kunna ladda ner en låt om jag så hade bruksanvisning.

Men visst hade det varit bra att krimianlisera sig och bara välja ut de bästa låtarna utan att betala en spänn.

Någon gång kanske jag lär mig.

Hoppas inte FRA ser det här :(