Hej, här är jag på hotellet på Hanaholmen och allt är nice. Idag var vi på fin middag på svenska ambassaden i Finland och det var överklassigt och man fick stå upp och äta, mingelkäka liksom, skitjobbigt för tummarna att hålla tallriken. Fanns iallafall en fiffig ögla på tallrikskanten som glaset skulle sitta i så man hade andra handen fri.

Jag har varit desperat för att jag tog med noll och inga kläder, eller, i själva verket en tunnsliten gammal tröja som hade hål i sig när jag köpte den (begagnad)(jag gillar sånt), slitna jeans och en randig långärmad tröja som man måste ha en bra hairday för att se bra ut i. Korko!

En tjej här lånade ut kläder inför middagen, klänning, pants och stövlar storlek fyrtio. Himla snällt. Jag kände mig lite som i nån komedi där den bonniga bruden ska piffas upp för första gången i livet. Allt stämmer förutom att jag faktiskt växt upp i stan.

Usch, hade jag vetat (eller föreställt mig i huvudet) att det fanns anledning att ta med mer än bara en sliten tröja och halvtrasiga gympaskor som är bekvämt att ha när man sitter och diskuterar. Min tanke (om det nu fanns någon) var väl mest att det skulle vara lite sådär halvsjakigt som det kan vara på politiska över helgen-kurser där all går runt i t-shirt och med lite fett hår och vänder på dygnet. Fel. Och där kom jag med mina nyinförskaffade finnar.

Whatevver.

Iallafall så fick jag låna denna rosa klänning och Elena plattade håret och jag (!) mascarade mig. Det var ganska kul, jag gick in i en roll, ungefär rollen av ovan vinglande osäker bonnbrud i komediserie. Roller är bra, ibland, vi pratade om det på bussen hem. Jag saknar en roll. Det är trist att vara statist. Men jag vet inte vad för roll jag vill ha, med olika roller kommer olika förmåner och de kräver också olika egenskaper.

Sen var vi inte nere och badade i hotellets inomhuspool. Vi var nere, men Elena vägrade låna hotellets bikinis för de hade fel modell så det blev inget bad. Inte mig emot, men Elena hade ju gärna tagit ett tvåmannadopp bland tända blockljus, haha!

När jag kommer hem ska jag antingen köpa hårprodukter och börja stajla eller fortsätta vara ful. Jag vet inte riktigt.

Hur som helst så har blondinbella gått ner i vikt, det är mystiskt. Inte jag som forskat i ämnet dock utan en som sitter bredvid.

Imorgon är sista dagen! Det är tråkigt. Jag vill inte åka hem. Föreläsningar och workshops har varit både bra och mindre bra, mötet med alla människor och själva upplevelsen har varit mycket intressant. Det känns så konstigt att åka hem och byta ut alla människor som man vet finns här och där hela tiden ; korridorer, hotellrum, föreläsningar, matsalen; mot sin egen lilla lägenhet och den minimala kretsen av människor man har. Antar att resan påverkat mig mer på ett personligt plan än ett politiskt. Eller antar - det är så.

Och ingen mer finska :(

Kiitos. Terve. Ja, det är allt jag kan. Ska åka tillbaka till bastuns förlovade land när jag får möjlighet, men det blir inte samma sak.

Jag vill läsa finska, undrar var man kan göra det. Det är ett roligt språk. Måste vara sjukt svårt att lära sig. Vad är det med alla vokaler liksom, kiippekkaaleepsiikatoo. Långa ord och skit. Verkligen udda.

Kvällarna här är lite konstiga, man vill hitta på nåt men vet inte vad, hänga på rummet känns grymt tradigt, men vi har lyckats fördriva tiden med annat ändå. Datorn. En diskussion om civilisation igår. Duscha. Hänga med folk i korridoren och snacka skräckfilm (hotellkorridor = the shining). Gå runt, kolla in, prata, söka upp något. Blabla.

Nu börjar folk tröttna på att läsa, antar jag. Så min rapport avslutas här med en hälsning till er alla på finska!:

Mielipiteenne on tärkeä kehittäessämme palvelujamme!

Yes, självklart är det en fras jag lärt mig här på konferensen och kan rabbla utantill, och inte något jag letat upp i nån bok här för att impa på eventuella bloggläsare.