Jag har löjligt ont i magen och en ny favoritlåt. Magvärken är helt oförklarlig och låten heter Finnish Vodka av ett tydligen Halmstadskt demoband vid namn Velvetine.

Men idag har jag fått goda nyheter!

Patrik 1,5 har faktiskt precis anlänt till Halmstad och börjar visas på Fredag!

Det är så man skäms lite, jag menar, resten av Sverige såg den här filmen för en evighet sen och har nästan glömt bort den, DÅ kommer den till Halmstad.

För övrigt är det skrattretande dålig service på Röda Kvarn (som biografen heter). Jag kom dit idag vid ett-tiden, den ena kassan var stängd och den andra hade gardinen neddragen. Inget ont i det, jag gick fram till godisförsäljerskan och frågade om inte det nya filmprogrammet skulle komma idag. Jo, det fanns förmodligen där bakom disken, jag skulle gå och ropa lite på dem som satt bakom gardinen, sa hon. (Obs! hon var trevlig.)

Det gjorde jag, Hallå, är det nån där? sa jag, eller det sa jag inte men nåt i den stilen sa jag.

- Du får gå till godiskassan, fick jag till svar. Godistjejen ropade tillbaka att hon hänvisat mig dit för att jag ville ha ett nytt program.

Jag var vid det här laget redan på väg någonstans, minns inte vart eller varför, men då dök det fram en hand i den kassan som var stängd men utan gardin, och ett ensamt litet program släpptes av på disken. Jag tyckte mig höra en suck där bakifrån.

Jag vill påpeka att personalen på RK, eller kanske snarare en person därifrån, allt som oftast har en ganska tråkig attityd och aldrig är ett dugg intresserad av att hjälpa till eller ge någon information om någonting.

Ganska löjligt, tycker jag. Eller tråkigt mest. Tråkigt med folk som inte verkar trivas på sitt jobb.

Jag har varit i stan hela dagen. Först gick jag till Brooktorpscaféet, hade föreställt mig hur jag skulle sitta där i de så gott som tomma lokalerna och breda ut mig, drickandes mitt te och skrivandes i min svarta bok.

Tyvärr var det inte tomt när jag kom dit, nej, det var som ett getingbo fast med människor. Usch!

På Skånska Hembageriet var det lugnare så där satte jag mig med grönt chai-te och svarta boken och hade en riktigt trevlig stund för mig själv. Det bästa jag gjort på länge, måste jag säga.

Sen ägnade jag resten av min dag åt att leta kläder. Jäklar vad det är svårt att hitta snygga kläder i kategorin Herr. Det är ju löjligt. Jag kanske är kräsen och har konstig smak, men jag föredrar att se det som att den rådande klädnormen suger röv och ser ut som skit.

Nån gång ska jag skriva ett inlägg om alla herrkläder som jag tycker är apfula. Det är många!

Men inte nu.

Iallafall kom jag hem med tre tröjor och ett par jeans. Och en deodorant och en påse te och jordnötssmör.

På tal om deodorant så är apotekets hyllordning lite skum, tycker jag. Tittar man efter deodorant så står de uppdelade i dam och herr. Men inte på avdelningar med namnen Dam Och Herr.

Nej, på avdelningen Hud finns damdeodoranterna. Och på avdelningen Ansikte står herrdeosarna.

Ansikte??

Har jag missuppfattat något? Finns det speciella deodoranter som är till för att minska svettningar i ansiktet? Som framförallt används av män?

Nej, det är förstås för att alla mansprodukter är placerade på avdelningen Ansikte.

Vilket inte förklarar speciellt mycket ändå i mitt tycke.

Slutligen. Min rubrik kommer sig av en rolig sida som Bob visade, jag vet itne hur man kommer dit men han visade iallafall upp min blogg översatt till engelska, väldigt väldigt underhållande. Speciellt när google-översättningen misslyckats och översatt fel eller inte alls. Eller som ovan, på svenska stod det Halmstad är en håla.

På engelska: Bundaberg is a cavern.

Bundaberg??

Fullständigt obegripligt. 

Min psykolog har ringt och ändrat tid två gånger, sen den gången jag försov mig till vår date. Om allt går som det ska och inga fler sjuka barn eller ouppväckbara döingar kommer i vägen ska vi ses imorgon eftermiddag.

Jag har varit ineffektiv idag igen, men klockan är bara knappt tolv än, lyckligtvis.

Satte stora vita bönor på kokning efter frukost. Självklart glömde jag bort dem. Efter en dryg timme kände jag doften av bönor fylla lägenheten, men som av ett under mådde de helt okej i grytan och hade inte bränt fast någonstans. 

Idag är dagen då jag ska in till stan. Jag ska hålla ögonen öppna efter diverse hygienprodukter, fylla på teförrådet, kanske ta en fika, och kolla efter kläder. Det är främst till Bob jag ska kolla kläder eftersom han är i skriande behov av det, och har bett mig eftersom jag har ett humm om vad han föredrar och han själv aldrig har tid eller ork att gå på stan.

Det ser ut som skit här hemma, som jag brukar säga. Snart får jag nog gå på nödslakt, så misskötsam är jag. Tur att jag ska ut idag, jag känner att mitt leverne just nu befinnner sig långt under minimum. Jag vill kräkas. Extra tur med psykologen imorgon, jag måste bara repa igenom allt jag har skrivit i svarta boken och kläcka ur mig det nån gång. Han tjatar fortfarande om negativa tankegångar, som om det vore mitt största problem.

Idag har jag på mig ett vitt linne med en mörkgrön - fan vad heter det? väst? tröja utan ärmar? - över. Och densvartfläckiga gula tunna sjalen, samtsvarta manchesterbyxor med en massa broderier och påklistrat mojs som jag gjort nån gång i min ungdom.

Hade gärna lagt ut en bild på det här men jag är så kss på att fota, och att då försöka fota mig själv är  verkligen överkurs.

Överklass höll jag på att säga. Förlåt, skriva. 

Nu orkar jag inte mer, nu går jag innan det börjar regna igen.