Hej, nu är jag hemma igen!

Patrik står i köket och steket potatis till kvällsmat. Fatta jobbigt att komma hem efter att ha åkt Finlandsfärja och tåg i nästan två dygn, och vara tvungen att grubbla ut nåt bra att fylla magen med det första man gör. Det är alltid jobbigt att komma på ny mat hela tiden som både är nyttig, billlig, god och snabb. Eller iallafall några av egenskaperna.

Det var bättre förr, då slapp man laga mat varje jävla kväll, det fanns hushållerskor i svarta dräkter och förkläden som fixade åt en medan man satt i schäslongen under kristallkronan och gjorde någonting, jag vet inte vad.

Patrik är i vilket fall en rysligt god hushållare. Där har ni en som kan hålla ordning på papper och prylar! Det är alldeles överväldigande. Inte försvinner det några pengar med ryslig fart heller, nej, varje inköp tänks noga över, och hellre äga för lite än för mycket. Annat är det med mig, tänk om finanskrisen tänker slakta mig nu, jag som inte kan styra min ekonomi alls. Idag lade jag mina sista tvåhundra kontopengar på en t-shirt i en fancy stockholmsbutik som Elena blev kär i (butiken alltså, hennes tröja var ännu coolare än min faktiskt. När jag får nästa lön har jag inte en susning om.

Jag förtjänar egentligen inte en sådan mogen och redig karl som denne nämnde Patrik. Men han har ju sina sämre sidor också. Fast jag anser ändå att jag är värst.

Idag tänkte jag att det ändå är en jävla tur att jag inte lever på förr-i-tiden, för på den tiden var man osjälvständig och styrd och ofri. Jag vet verkligen inte vad jag hade tyckt om att uppoffra allt mitt jag i nåt slags jävla äktenskap där rollerna är huggna i sten. Nej fy. Jag har tur som lever i denna moderna tid.

Nu känns det som att det kanske finns hopp till att kombinera saker, att det ena inte måste utesluta det andra, att jag kan vara en vanlig människa fast ovanlig och ge mig in i leken fast jag smiter undan reglerna. Jag tror lite mer på mig själv.

Varsågod, avslutningsvis (hallå, humorkväll på sexan början nu + maten är klar så jag måste dra): Zarah Leander med Bär Ner Mig Till Sjön.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...