Det uppenbarar sig för mig (dock inte i en dröm eller från en brinnande buske) varför jag varit lite konstig på sistone.  För det har jag. Frågade Patrik idag om han tyckte det och han sa ja, "en del tomma blickar ut i luften" sa han.

Igår hade jag mystiskt ont i knäna och kände mig svag, misstänkte näringsbrist, som säkert också har fingrar med i spelet.

Plus att det är mycket nu, den opluggade psykologin, jobbet på ABF, hushållandet som jag inte riktigt klarar av (det tar en dag att städa men bara en halvtimme att återställa röran igen, varför?!) med mera.

Men, boven i dramat är nog Finlandsresan. Ja, jag ska åka till Finland. Och inte bara åka dit för skojs skull, jag ska ta mitt pick och pack och mitt politiska sinne med mig till ett slags nordiskt ungdomspolitiskt forum som varar i tre dagar. Globsol, heter det, står för Global Solidaritet.

Jag.

Jag är inte en impulsiv människa. Jag är inte en äventyrare, inte den som står på barrikaderna (förutom i min fantasi), inte en fighter, inte den som kastar mig in i nya upplevelser hela tiden och är öppen för allt.

Jag är däremot både väldigt tråkig och bekväm av mig, trivs bäst med att sova, läsa eller titta på tv. Tycker inte om att lära mig nya saker. Skyr utmaningar och ansvar som pesten.

Men nu, nu ska jag till Finland, och träffa nya människor, från hela Norden, som brinner för politiska frågor, demokrati, framtid, rättvisa.

Det är mitt jobb som skickar mig, men det var i högsta grad frivilligt, och jag tackade ja ganska snabbt, just för att smasha den där inte förslappningen rakt i fejset - ut och aktivera dig, träffa lite folk, var inte så boring!

Så ligger landet.

Och jag är nervös. Nervös för att packa, nervös för resan upp, nervös att jag och Elena ska bli ovänner, nervös för all pluggtid som försvinner, nervös att inte fatta folk som inte pratar svenska, nervös för att vara hemifrån så länge (nämnde jag att jag är tråkig?) och mest nerövs för att jag ska framstå som en dum pantskalle som inte har koll på politik. Jag har inte koll, jag har aldrig riktigt haft koll på något, min hjärna pallar inte vara smart.

Så är det iallafall. Dit ska jag!

Och eftersom jag har ägnat mig åt annat än att sitta och tänka igenom hela resan så har den pockat på uppmärksamhet på andra sätt, genom att göra mig ännu mer slö, konstig och rastlös än vanligt. 

Nu har jag berättat det, och nu ska jag gå och lägga mig, det blir inte mer.

Jag tänkte ni ville veta, att jag sticker iväg ett tag nu. På torsdag sticker jag! Oiih, pappa, mamma! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...