Jag såg mig lite utifrån och kommer inte ifrån känslan av att vara mindre än jag borde, känslan av att jag är någon annan utanpå som jag inte kommer undan. Drömma går, men se dig i spegeln, utan attityd. Sådär är det, det gäller ju att förlika sig med det. 

Sen drar jag mig till minnes gånger då även världen utanför har tittat slarvigt och feltolkat. Sånt händer också. Men om vi ska vara allvarliga nu, så är jag vad jag är och jag vet inte hur bra det är att inte låtsas om det. Det där bekymrar mig alltid, vad som är hälsosamt och inte. Men jag kan inte med att gå över till andra sidan och tillintetgöra allt som funnits i min tankevärld så länge. Det är löjligt att tro att det skulle gå.

En annan tanke: Är detta något slags självförsvar, för att slippa ursäkter om varför jag inte är som folk är mest. Ett sätt att slippa bara vara, för att jag inte kan bara vara. Hey, jag är inte uppväxt på landet, jag är en stadsmänniska. Stadsmänniskor är aldrig utan yta. Jag känner koder, anar mönster, snubblar och rymmer ifrån roller. Det är en glitter och glamour-värld och det gäller bara att hitta sitt lilla skrymsle.

Men om jag ska vara hälsosam. Jag vill inte prata med någon. Jag har på förhand bestämt att ingen kan förstå. Det gäller bara att ta sig härifrån, du sköna nya värld kan aldrig vara bra för någon, tacka vet jag medeltiden, bondesamhället, whatever. Usch så mycket yta, så ytliga vi är.

Men jag är här, jag lever här, jag ställer mig till saker och försöker hitta kaniner med samma udda fläckar som jag, är det fel? 

Jag har väl inga fläckar? 

Rösterna talar emot varandra. Jag är verkligen förvirrad. 

Vilken röst är min? Jaget, Detet och Överjaget, kan man alla dem. Eller, röst 1 och röst 2 och eventuellt några andra. De flyter in i varandra, det är en hetsk debatt! Ingen kan skilja dem ifrån varandra, magkänslan är svag och hopplös gentemot rösternas monotona brus.

Jag vet bara att min egen röst säger: Det är något. Det är något, jag är något, det finns något, följ med.

Och den andra rösten menar: Det är inget, sluta, du gör dig bara illa, stanna, det är ingenting. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...