Varför blundar dom. Mina ikoner.

Är det skam och skuld över något man gjort? Är det en symbol för Kontaktlösheten? Är det något genant, sexuellt kanske? Är det rädsla för att låta andra se för mycket? Är det en önskan att bli lämnad ifred? Är det trötthet? Är det djup koncentration? Är det en omedvetenhet om betraktaren, eller ännu hellre en illa dold medvetenhet om att någon ser upp till en? Är det en smärtsam tanke som slår till? Är det ovilja att se vad som händer runt omkring en? Är det en fåfäng vilja att bli ännu lite mer intressant och vacker med ögonen slutna? Är det ett slags fientlig gest; "jag vet nåt som ni aldrig kommer att förstå, så försök inte ens"? Är det tillbakahållen gråt? Är det glädje som ingen får se? Är det ånger?

Vem vet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...