Jag känner mig så jävla patetisk.

Hej, jag har en blogg, den brukar jag använda till att tycka riktigt synd om mig själv för allt jag lider av som är 100% självförvållat.

Varför är det så jävla svårt för mig att få tummen ur arslet och börja leva? Har någon annan lika grova problem som jag med att utföra en enda liten enkel uppgift, tex att gå ut på en promenad, ringa en vän eller läsa ett kapitel i psykologiboken? Jag har ju seriösa problem. Eller är detta en självuppfyllande profetia? Ungefär som allt annat jag hittar på för att få en anledning att gnälla.

Det är inte hösten som gör mig på dåligt humör. Jag tror inte det iallafall. 

Men nu är det illa. En period antagligen. Men fan, jag blir så trött. Vad är mitt jävla problem? Hur ska jag kunna synka den någorlunda ambitiösa delen av mig med den feta, förslappade, apatiska, vidrigt ineffektiva delen av mig som har lagt beslag på min kropp? 

Jag tänker på Nalle Puh, när han satt fast i en håla och hade ätit så mycket honung att han varken kom in eller ut. Alla hans vänner fick komma dit och dra allt vad de kunde tills han ploppade ut och blev fri. Tänk om det kunde hända mig med, att alla kommer och drar i mig tills det säger "plopp" och jag sätter igång att leva. Det tycks vara vad som krävs för att få igång mig.

Men om vi säger att det är en självförvållad profetia. Varför vi nu ska säga någonting alls. Det leder ingenstans. Jag med mina tusen teorier. Vart fan vill jag komma egentligen?

Gud, jag borde verkligen sluta tänka. Finns det inte såna här tabletter som minskar hjärnaktiviteten? Man ska ha recept på sånt förstås. Det ärbara tre dagar tills jag ska träffa min psykolog, jag har väntat i evigheter men vet egentligen inte hur mycket det hjälper att gå dit. Men någon jävla stans måste jag gå.

Som sagt: patetiskt. Jag är tjugo år. Jag borde passa på som fan och ha kul nu. Men nej. Sitt hemma och lek psykolog, använd din hjärna som provsprängningsområde. Det leder säkert till något jättebra.

Lycka till. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...