Mina symptom har försvunnit, i dubbel bemärkelse.

De jag skrivit ner på papper är gone away och går inte att hitta. Jag som lovat neuropsykologen att ta dem med imorgon. Ska leta lite till.

Men symptomen i mig, de är också på väg att blekna bort. Märkligt. Exempelvis så har jag blivit så pass social att jag ser mig som en människa i väl fungerande samspel med andra människor; med liknande tankar och känslor och erfarenheter; istället för en alien. 

Imorgon är det fullt upp! Det känns bra. Jag vet precis vad som händer. Först neuropsykologen, sen lunch och någon obestämd syssla (antingen skissa eller läsa eller nåt annat som måste göras) hemma hos mamma, sen övningsköra, och avslutningsvis fira febersjuka Patriks 23-årsdag.

Och så var det M. Plötsligt pratar man med sina vänner. Om saker. Saker som inte är hundar, tvättstugor eller ströjobb. Det är väl då man inte kan hålla kvar vid sitt utanförskap utan motvilligt tar några steg in i värmen. Okej, jag är som ni. Och ni är som jag. Ska vi leka?

Jag har allt viktigt i min väska nu. Kollegieblock, pennor, svart anteckningsbok, Fröken Julie, kamera, akvarellblock, skisser, almanacka, arbetsprover, en till anteckningsbok.

Jag kommer att få ryggskott, men jag vill ha den med mig överallt; som en snigel. Betryggande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...