kristian

18 mars 2009 21:04

Ajdå. Hoppas det blir bättre snart ...

Om det blir värre borde du eventuellt ringa sjukvårdsupplysningen, om det finns någon där du bor? Alltid när jag ringt har det alltid visat sig vara falskt alarm, men man vill aldrig ta några risker...eller?

Ta hand om dig.

dean

19 mars 2009 10:08

det är absolut bättre idag. men jag borde ringa sjukis ändå av diverse anledningar, jag orkar bara inte ("orkar" som i "jag är lat"; inte som i "jag är matt och orkeslös").
sen brukar läkarna inte vara så bra på att komma med nåt konstruktivt. ofta vet de inte alls vad det är. jag tror sjukvården skulle vinna på att tänka mer på den mentala hälsan. psykosomatiska symptom verkar vara en gåta för dem.

du med! det är vår :)

kristian

20 mars 2009 01:14

Nej, det är inte vår. Inte i stockholm. Fast idag lös sol och blå himmel och det var alltid något det!

Jag har gått till akuten förr, när det bara visat sig vara psykosomatiska besvär. Första gången satt jag på ögonakuten i Halmstad och läkaren som tog emot mig verkade lite sned på att jag slösat på deras dyrbara resurser. Det var ju ganska uppenbart att alla där mådde mycket sämre än jag. Så jag kände mig lite dum. Så nuförtiden förklarar jag det mesta med stress i olika former. Vilket kanske ligger väldigt nära sanningen för väldigt många människor som kanske knaprar piller och grejer.

dean

20 mars 2009 13:06

men kom hit då, för här är det vår! det luktade kobajs när jag gick ut imorse. härligt. fast om du är stockholmare kanske du tycker sånt är äckligt? ;)

en läkare ska väl inte vara sned. dålig stil. man ska väl gå till en läkare när man känner sig sjuk eller dålig på nåt sätt, utan att behöva bli jämförd med vem som är sjukast och värst. sicket trams.
ja, det är nog rätt vanligt. stressen alltså... hur blir man fri från stress egentligen? det verkar som att många människor lever i situationer som är svåra att ändra på.

kristian

20 mars 2009 16:00

Stockholmare och stockholmare ... jag trivs i storstäder, så mycket vet jag. Men jag är fortfarande uppvuxen ett stenkast från väldoftande kobajs. Och nä det var ju några år sedan jag fick uppleva den lyxen. Vad kan jag säga, det är ju ett säkert vårtecken om inte annat! : )

Men jag tycker ändå att folk som bara stressat upp sig helst ska låta bli att slösa på akutens resurser. Mitt besök gjorde ju att någon annan fick vänta längre...

Man blir fri från stress genom att lyssna på sin kropp, leva sunt och vara lycklig. Tror det är något sånt i alla fall. Jag vet för min del att jag borde ut och promenera och jogga, äta mer grönsaker, lägga mig vid regelbundna tider och inte hänga upp mig så mycket på saker som inte ligger i nuet. Det senare om något är väl en stressfaktor.

Andra bra saker man kan göra är att krama träd, meditera och krama andra saker. Typ gosedjur.

dean

20 mars 2009 16:41

jo, självvård satsas det väl en del på nu... jag tycker ofta man hör sjukvårdsfolk säga att det är viktigt med förebyggande livsstil - och det är det ju. om man är medveten om hur man kan behandla sig själv och hur man kan leva för att må bra så sparas det en hel del pengar inom sjukvården, och det är ju jättebra.
det där med att vara lycklig tycker jag är svårt - vad betyder det egentligen? det är ett ganska konstigt begrepp egentligen. bättre då att prata om tex att leva i nuet (även om jag tycker det låter klyschigt) och tja, göra trevliga saker som man blir glad av.
krama gosedjur :)

kristian

20 mars 2009 21:15

Nu låter du nästan läskigt svensk, för i sverige får man ju inte gärna prata om lycka eller om hur lycklig man är. Bättre då att prata om hur jävligt allt är. Och om någon klagar så får man absolut inte göra annat än att "uppmuntra" med att man har det minst lika dåligt själv.

Monthy Python har redan haft kul åt det där :)

Jag fick förklarat för mig en gång att lycka är att ta vara på alla de små sakerna i livet. Men det är förstås högst subjektivt. Jag tror att man måste börja med att älska sig själv i alla fall, för man kan ju inte gärna leva sitt liv i rädsla. Det är inget som sker över en natt, visst, men så länge det finns en uppriktig önskan så kommer det för eller senare att bli sanning.

Sen, när man är trygg i sig själv och vågar lyssna till vad ens hjärta säger så kommer väl svaret av sig själv. Du kommer att upptäcka vad du vill och inte och jag tror inte du kommer kunna ta miste på vad som är lyckokänsla och inte.

Någon annan sade att lycka finns i allting fast vi inte ser det med rätt ögon. Och det ligger ju något i det. Man lurar sig själv om man tror att man behöver saker för att bli lycklig, även om de kan göra en glad. Det här sade de ju redan i någon smörreklam väl? "Lycka kommer inifrån." Det är ju sant...

För övrigt, det där med att det skulle låta klyschigt att prata om att leva i nuet tolkar jag lite som jag vill. Jag brukade själv "skämmas" för saker men det sker allt mer sällan nu. Jag tror det handlar om att våga vara ärlig (mot sig själv) och våga stå för det också. (Även om folk sällan kommer ställa en till svars för om man gråter offentligt osv.)

dean

23 mars 2009 09:08

hm, en pik? varför är det fel på allt som kallas svenskt? det är sällan man hör nån säga "åh vad det är bra att vi svenskar är på det här eller det här sättet".
men du har väl en poäng där, jantelagen är rätt påtaglig för det mesta.
ja, jag har tänkt på det att en dag kan vara underbar eller fruktansvärd beroende på vilket humör man är på. men jag tycker det är svårt att påverka sitt humör. och när man är tex sur är det svårt att övertyga sig själv att man faktiskt vill bli glad, ofta vill man liksom behålla den känslan man är i...
och jag är nog väldigt orolig och negativ, det är jag medveten om. jag blir i princip rädd när jag är glad, att något dåligt ska hända. ibland iallafall.