Ibland minns man saker.

Kanske tillfällen som kändes nästan som på riktigt. Kanske någon tid man var mycket med sig själv och trodde att man hittade något.

En gång var jag i Göteborg med min pappa. Det var många år sedan men jag kan inte räkna så jag kan inte säga när. Jag har ingen aning om vad vi gjorde där, vilket kanske är ett bevis till på att det faktiskt var länge sen.

Jag hade köpt en handkräm som luktade som sol eller sand. Jag läste en kvällstidningsbilaga om att vara lesbisk. De vi bodde hos hade många gröna krukväxter. Han dog i cancer sen. Fy fan.

Jag har ingenting att säga om det och jag minns ingenting speciellt. Jag tror att jag köpte en kjol som jag aldrig använt.

Det var ingenting.

Glöm det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...