Flinga satte fingret på något. Önskan att inte behöva stå för allting hela tiden överallt. Aha.

Att inte vilja avslöja allt för alla är alltså inte bara att ljuga och vara feg; det kanske är en överlevnadsstrategi för att slippa inta försvarsposition i alla lägen. Man kanske inte bara är öppen och modig annars, det kanske inte ens är önskvärt att vara modig alltid. Det har jag ju egentligen redan anat, att det mod jag eftersträvar i många fall mest är självmord i sociala sammanhang.

Jag om någon borde ha förstått det där för länge sen. Jag som ägnat de senaste åren åt att analysera sönder alla sociala psykologiska processer och ha svar på allt från varför folk tycker om att klä sig likadant till vad man har att vinna på att vara elak.

Men det var ändå Flinga som sa det på ett sätt så att lampan tändes i skallen på mig.

Jag blir galen på det där, att det ska ta så jävla lång tid för något vettigt och klokt att ta sig upp på insiktisnivå i min hjärna.

Likadant med alla klyschor som "tro på dig själv" eller "bry dig inte om vad andra tycker". De ligger och skvalpar i ett hav av obegripligheter, tills någon liten händelse eller ett omkastande av mina tankegångar gör att pusselbitarna faller på plats och jag kan känna att jag förstår vad som menas.

Det är så mycket jag inte förstår. Så många ord och fraser som inte klickar.

Nu känner jag mig kvalificerad för diagnos iallafall.

 

flinga (för att inte förvirra)

9 mars 2009 19:55

Jag blir lite stolt. :) Uppenbarligen har jag liksom fattat det någon gång redan tidigare, att de där klyschiga om ärlighet osv, eller vad det nu är, att det inte är riktigt sant. Men jag är fem år äldre än dig. Och det verkar som att jag lite har bearbetat det, eller brottats med det själv, då, i den formen, om jag nu kunde förklara det. Eller? Eller tänker vi olika..?

Jag vet inte vad det kom sig, jag reagerade bara lite intuitivt mot vad du sa, enligt devisen (min psykologs) om att man ska göra det som man känner vill, eller känns rätt.. vilket förstås inte heller går att dra in absurdum. Ah, jag vet inte mer nu. Redan överanalyserat det hela, antar jag. Men jag tyckte det var kul att vi liksom kom på något tillsammans, eller att du hade nytta av det. Stolt med. :}

Kanske är det för att vi också har läst om såntdär på socialpsykologin, att folk faktiskt har en viss social fasad, och i strikt mening så är det inte omänskligt att vilja ha det (om det inte tar sjukliga proportioner då...) Etc..

 

dean

9 mars 2009 23:35

var stolt! :)
jag vet att jag själv gärna vill hitta ett enkelt svar som fungerar i alla situationer, men det där med att allt kan dras till sin spets är ju så sant. som min far brukar säga: allt är farligt i för stora mängder. det är ett uttryck jag gillar, för det är ju faktiskt sant, i alla lägen.
jag borde också läsa socialpsykologi. det var det jag ville från början.
det är inte omänskligt nä. jag måste jobba mer på att förlåta alla mänskliga fel man gör. inte analysera dem så mycket, inte dela in i fel och rätt alls. saker bara är.
hm... lättare sagt än gjort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...